Den fria tanken

Min fjäril. Någon gång ska jag ta reda på vilka ni sex stjärnor är. För närvarande vet jag endast vad ni betyder för mig just nu.. Vilka människor jag förknippar er med (de blir fler och fler), vilka känslor ni förmedlar till mig och vilka ideal ni står för. Styrkan - som finns i alla individer (I jämförelse så står Orion för mig för den målmedvetna och uttryckta styrkan) Ödmjukheten - att inte förstora upp sig själv, förmågan till empati Skönheten - vackra ting och personer, att bry sig om sitt utseende Tillgivenheten - kärlek, hängivelse, beroende Individualismen - följa sin övertygelse, göra svåra val, självförtroende Passionen - nattens och eldens magi, kärlekens rus, lidandets verklighet Sådant som känns löjligt när man formulerar det i ord, men som är oerhört kraftfullt i verkliga livet helt enkelt. Tål att tänkas över om det verkligen är dessa sex det handlar om och kanske kommer en reviderad kungörelse inom kort, kanske vågar jag till och med nämna personerna och känslorn

”SEX, kärlek, hat, berusning, frihet, anarki, lust, glädje, njutning, fantasi, våld, smärta, smak, stil och kultur kommer alltid att finnas i människor hjärtan.” - Markon Kristendom är fan inte hett i dagens samhälle. Jag håller med dig Andreas; kristna är missanpassade. Alla dessa skyldigheter och negativa känslor som följer kristendomen väger inte upp det bekväma i att tro sig ha hittat svar på alla svåra frågor i en så kallad helig bok. Att jag inte tror på skapelseberättelsen gör inte det hela bättre... Jag kommer aldrig att glömma den där livets ord-tanten som hävdade att andlighet genom meditation, kampsport och natur är dåligt oavsett sammanhang, som jag pratade med en kväll i Uppsala. Jag skulle tro att hon hade sagt detsamma om andlighet genom relationer med medmänniskor, sex och musik också. Jag tror på känslor. Jag vill uppmuntra konstruktivitet. Jag förkastar därmed kristendomen, som i min uppfattning är oförenlig med dessa två. Ledsen om du som kristen råkar läsa detta...

Ibland kommer tankarna spontant. Ikväll var en sån tidpunkt, och resultatet är att jag skriver här igen, för första gången på länge. Jag fick från en obekant tjej på helgon frågan vad mänskligheten har gett mig som har fått mig att vilja ge blod och svaret kom automatiskt, utan att jag hade tänkt igenom det särskilt mycket tidigare. Mänskligheten har gett mig allt jag har. Till och med min existens kan jag tacka mänskligheten för. Utan människor inga föräldrar, utan föräldrar inget jag. Jag trivs med att tänka att jag istället för att tacka någon gud för allt som är bra och anklaga honom för det som är dåligt kan tacka alternativt anklaga en greppbar enhet såsom mig själv eller om man så vill, mänskligheten. Allt blir mycket ...fridfullare... om man försöker undvika vi och dem-tänkande, om man försöker se sig själv som en del av helheten. Kanske är det därför som jag vill göra saker som att ge blod, för att det går i linje med någon slags önskedröm om att alla skulle kunna leva i harmo

Vi använder oss mer av kroppsspråk än vi är medvetna om (mellan 50 och 70 % av vår kommunikation är icke-verbal). Det är svårt att uppfatta något som berör en utan att det syns på ens kroppsspråk och att kommunicera med andra människor blir radikalt annorlunda om man har tillgång till varandras kroppsspråk jämfört med om man inte har det. Bland annat så kan man medvetet säga saker utan att behöva uttrycka det med ord och det blir svårare att obemärkt ljuga eller göra sig till. Om vi möter en man på gatan en mörk kväll så kan vi utan att konversera med vederbörande relativt snabbt skaffa oss en bild av dennes avsikter. Om han går med bestämda steg rakt emot oss, med blicken låst, framåtlutad och med kroppen spänd samt håller på att ta av sig sin jacka så vet vi ögonblickligen att han är aggressiv. Om han istället går lugnt, ser sig omkring och ser allmänt avslappnad ut så kan vi vara lugna. Ytterligare ett fall av tydligt kroppsspråk är när densamme går med tunga steg med ögonen svagt u

Vilka relationer mellan människor är socialt accepterade i dagens samhälle? De kulturella normerna har ändrats så snabbt den senaste tiden att det knappast finns något entydigt svar på den frågan. För bara 100 år sedan var det här i vårt kalla norden i stort sett otänkbart att vara öppen med polyamorösa förhållanden och HBT. Det är knappast okänt för någon att det genom historien har förekommit kulturer där homosexualitet varit fullständigt accepterat (antika Grekland), där kvinnorna haft mer uppsatta positioner än männen (vissa folkstammar som levt isolerade i djungeln) och där polygami förekommit (arabländerna). Det intressanta i sammanhanget är att vi just nu går mot en helt ny samhällsform där jämställdhetsarbetet sätts framför bevarandet av traditioner.Vi har fått en öppen debatt om obegränsade relationers och öppna förhållandens vara eller icke vara med en generell inriktning åt en positiv inställning till det hela, även fast det heterosexuella monogama förhållandet fortfarande ä

Tid är ett abstrakt begrepp infört av människan vars existens är svår att förneka. Den kan betraktas som en fjärde dimension i vilken händelserna sker i sekvens - för att inte allt ska hända samtidigt. Einsteins allmänna relativitetsteori är central när man talar om tid på ett metafysiskt plan. Enligt teorin så finns ingen objektiv absolut tid eftersom tidens hastighet har visat sig bero på gravitationell fältstyrka och relativ hastighet (tidsdilatation). Detta innebär bland annat att om vi kunde färdas med 90 % av ljusets hastighet bort från jorden så skulle vi uppleva det som att tiden stod nästintill stilla på jorden om vi kunde blicka tillbaka på den, men om vi återvände efter att ha färdats till en destination och sedan vänt så skulle mer tid ha passerat för de på jorden än för oss, eftersom vår rumstid har haft en annan krökning än deras (tack vare accelerationen). Många klagar på att vi har för lite tid men det är egentligen det enda vi verkligen har, så istället för att kverule

Mental mognad innebär att man uppför sig på ett lämpligt sätt i en given situation eller miljö. Vad som är lämpligt bedöms dels av individen själv, dels av utomstående betraktare. Alla vill vi kunna hävda att vi är mogna som personer; men hur kan vi avgöra om vi verkligen är det? För att agera moget krävs förutom en god uppfostran att man kan konfrontera sig själv angående saker som man annars lätt rationaliserar bort, att man ser kritiskt på sitt eget beteende och tankesätt. Ta till exempel en situation då någon anklagar dig för att vara omogen efter att ha dragit ett skämt i samband med en spänd situation så att en dålig stämning uppstått. Ett tecken på mognad är att i den situationen be om ursäkt för att man valde fel tidpunkt för att vara oseriös istället för att insistera på att skämtet var roligt (och oundvikligt). Rannsaka dig själv. Brukar du kritisera andra människor mer än du kritiserar dig själv? Det är ett dåligt tecken. Samtidigt kan man inte som utomstående helt avgöra ni

Det jag tänker berätta nu har berättats förut men ingenting har förändrats. Vi lever våra liv i en känsla av att aldrig riktigt närvara fullt ut och det är väl egentligen det essentiella i budskapet från profeter såsom Buddha och Jesus, filmer såsom The Matrix och Fight Club; att vi måste ändra vår syn på tillvaron, vakna upp? Vad vi ägnar alldeles för lite tankeverksamhet åt är vad vi i själva verket är ute efter, vad meningen med vår tillvaro är. Vi går omkring och oroar oss över småsaker när den hårda sanningen är att vi lika gärna skulle kunna förlora allt det vi håller kärt vilken sekund som helst. Till vilken nytta? Stackars liten. Du missade tåget. Såja, upp med hakan. Din flickvän har gjort slut med dig. Jag skulle kunna bry mig mer! Du har kvar din syn- och talförmåga, kan le åt allt det vackra i naturen och kan fälla en tår över en fin dikt eller en romantisk scen i en film. Är inte det värt mer än vad du kan föreställa dig? Livet är ingen dans på rosor och tack fan för det.

Då jag var på fest i fredags hände en lite rolig grej. En kille hade druckit väldigt mycket och försökte av någon anledning (antagligen en dum sådan) övertyga en tjej om att han var manlig och han bad om mitt erkännande, trots att vi inte hade träffats förut. Då gick jag fram och la min hand på killens axel och sa till tjejen att han "är mer man än du någonsin kommer att bli". Totalt intetsägande, med tanke på att hon var tjej och därmed inte alls man (eller ja, definitionsfråga). Efteråt funderade jag på sanningshalten i påståendet och kom fram till att eftersom han var tvungen att hävda sin manlighet på ett omanligt sätt till skillnad från tjejen som var trygg i sin "manlighet" så var nog påståendet falskt och i själva verket var tjejen mer manlig än honom, även fast hon inte gjorde någonting aktivt. Mer kvinnlig också för den delen. Jag har en fallenhet för dråpliga kommentarer och förolämpningar; en sådan som jag kom på alldeles nyligen är "att jämföra mig

Alla människor är inte lika mycket värda. Jag är värd mer än en knarkare som våldtagit sina barn och lever på samhället. Och kungen är värd mer än mig. "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap." Denna kvarleva från kristendomen och andra världskriget är absurd, det är önsketänkande och inte verklighet. Till att börja med så finns det fortfarande barnarbete och livegna bönder, även fast slavarbetet som vi känner igen det från sydstaterna i stort sett har försvunnit. Det finns heller inget som säger att alla människor är förnuftiga och har känsla för samvete. Ta psykiska sjukdomar som exempel, som kan orsaka apati eller total avsaknad av empati. Hur pass förnuftig är en apatisk människa? Inte heller tycker jag att det är uteslutande positivt att sträva efter dessa ideal, eftersom det är en något för positiv människosyn för att den ska vara realistisk i något s

Säg något skönare än att krypa ner i en nybäddad säng alldeles nyduschad. Huden mjuk efter peeling och skrubbning, håret nytvättat med schampo, balsam och hårinpackning, kroppen rakad, ansad och insmord. Love it. I duschen kan man sjunga, stretcha, styrketräna, ha sex eller bara njuta av värmen alternativt kylan (som är underskattad). Det bästa är dock att ha sex efter att alldeles nyligen ha duschat. Mina största problem är att jag utan dig är som gårdagens döda hund, som Axel skulle ha sagt. Med andra ord så lider jag av att jag inte får chansen att göra det så ordentligt särskilt ofta eftersom jag tränar så ofta och då ofta duschar direkt efter träningen i dojon. Jag tappar mycket hår också, vilket stör mig. En annan detalj i sammanhanget är lukterna. När man är nyduschad så upplever man alla lukter starkare, oavsett om de är bra eller dåliga. Skjortan man hade innan man gick in i duschen luktar plötsligt svett och parfymen doftar stört underbart. Så hur ofta borde man utföra detta

Är allt man gör och allt som händer förutsagt redan från början eller har man faktiskt möjlighet att göra val helt utifrån sin fria vilja? Vad man tror beror på hur strikt man definierar en "fri vilja" och om man tror på någon övernaturlig makt eller inte. När man fattar ett beslut eller utför en handling så gör man ju det utifrån sina tidigare erfarenheter och sitt genetiska arv, som i sin tur är bestämt av tidigare händelser, som i sin tur beror på ytterligare faktorer, o.s.v. Om man ser det på det sättet så kan man ganska så snabbt konstatera att det inte existerar någon valmöjlighet. Vi kanske upplever det som att vi gör ett val men i själva verket så var det redan från början bestämt vad vi skulle göra och det enda vi gör är att förstå varför vi gör just det valet. Ett alternativt synsätt är att vi inte alls uteslutande styrs och formas av vårt arv och vår uppväxt utan att det finns något mer, en själ som har en alldeles egen vilja baserad på något som inte är av denna

I förrgår frågade jag en vän om hon likt mig alltid hade en melodi i huvudet och hon svarade till min stora förvåning nej. Det går inte en sekund utan att en melodi av något slag, etablerad eller improviserad, spelas upp i mitt inre. Jag undrar vad mer jag tar för givet hos andra trots att jag inte borde. Månen till exempel. För mig är det en självklarhet att veta när det är fullmåne oavsett om det är klart väder eller inte eftersom jag trots allt är lite vidskeplig och lätt får för mig att månen påverkar mitt liv i övrigt. Jag har inte tänkt på det så mycket, men jag kanske är hyfsat ensam om att inte riktigt kunna slita blicken från månen då jag är ute om kvällarna? Sen så funderar jag även en del över det rent fysiska. Hur kommer det sig att månen går från hel till nedan för att sedan gå tillbaka? Jag vet ju att det är solens ljus som reflekteras mot månens yta men jag tycker ändå att det är lite underligt att det blir som det blir. Månen måste ju nästan gå parallelt med solen, men

Hur hanterar du en motgång? Om du missat bussen eller kuggat på ett prov; sätter du dig ner och gråter, skriker rakt ut, blir apatisk eller ler du förnöjt och konstaterar att sånt är livet? Vi skulle alla tjäna på ett mer harmoniskt sinne. Oavsett situation så lönar det sig att hålla huvudet kallt och blicka framåt, se möjligheterna istället för motgångarna. Ibland hjälper det att tänka på något som vanligtvis får en att må bra, ibland räcker det om man tar ett djupt andetag och tvingar fram ett leende. Det finns alldeles för mycket mysigt i den här världen för att man ska behöva gå omkring och hata den. Ta till exempel ljudet av vinden som viner runt husknuten när det är ruskigt väder utomhus, sprakandet av en brasa som ackompanjerar lågornas vackra dans, värmen från solen när man lägger sig på rygg på en äng i försommaren... För att inte tala om det som finns mellan oss människor - våra relationer är enligt mig bland det mest gudomliga som finns. Min uppmaning till dig är att tänka p

Allt som har en början har ett slut. Eller? I det vardagliga livet är det ofta så i och med att vi någon gång kommer att dö men behöver det verkligen alltid vara så? Det är lätt att inbilla sig att man kan föreställa sig en oändlighet men tänk såhär: Du går på en väg som du inte kan se slutet på eftersom den är oändligt lång. När du har gått 3 mil på vägen så börjar du fundera på hur långt det är kvar. Svaret är att det är precis lika långt kvar som när du började gå och inte 3 mil kortare. Om du skulle vända och börja gå tillbaka så skulle du dock behöva gå tre mil innan du är tillbaka där du startade... Mängden av de positiva heltalen Z+ är oändlig: 1, 2, 3, 4, 5, 6, ... Vi kan fortsätta att räkna i all evighet eftersom det för varje tal kommer att finnas ett större (som ges av "talet plus ett") så vi kan lätt konstatera att det rör sig om en oändlighet. Men vi började ju räkna på ett? Allt som har en början har alltså inte ett slut, kan vi alltså konstatera i och med detta

Musklerna protesterar, svetten rinner, man är så andfådd att man knappt får luft... Det är då det händer. " Bara lite till , jag får inte ge upp nu. Den här tekniken ska vara lite bättre än den förra, inte tvärtom. Bit ihop, fokusera." Så fortsätter det tills träningen plötsligt är slut och man kan sjunka tillbaka till ett lugn man inte hade tillgång till innan. Att vägra ge upp är en drivkraft i sig som är användbar även utanför dojon och för vissa är det nog den starkaste drivkraften av dem alla. Samtidigt så krävs det att man har lust för att man överhuvudtaget ska finna motivationen som krävs, samt att man klarar av att bryta de vanor som står i ens väg innan man ens kommit igång. Vi har alla behov av att vara älskade, mätta, utsövda, ha god hälsa och så vidare men för att på egen hand kunna tillfredställa dessa så krävs att man har karaktär . Utifrån sina värderingar och förutsättningar måste man kunna motivera sig själv till att kämpa för egen vinning utan att för d

Ja, jag ska kliva av tåget när jag är i Knivsta. Jag vet att jag sa att jag skulle av i Knivsta, men jag ändrade mig. Förlåt, men jag menade Stockholm. Herr konduktör; har du tänkt på att när man gör någonting bra så måste man nästan väga upp det med något dåligt? Du tror att det är kväll när det i själva verket är morgon vilket får dig att göra något som du annars inte skulle ha gjort - du kanske städar eller tränar. Det som händer sen är dock inte lika självklart förnuftigt, eftersom rökning och alkohol är dåligt för kroppen. Min tunga har frusit fast i marken så kan du sluta stirra på mig sådär? Jag vill ju bara ta dig hårt bakifrån, inget illa menat. Du vet... Det har att göra med den där blomman som alltid slog ut just när man inte tittade på den, för att sedan flyga iväg. Swoosch. Min farmor sa alltid att när blommor slår ut så är det dags att slå ut tänder. Har din farmor någonsin sagt något liknande herr konduktör? Du behöver inte svara - jag vet redan svaret eftersom jag har t

Idag har jag fördrivit cirka tio minuter sittandes i soffan i mitt vardagsrum, stirrandes på en fluga. Det kan tyckas som något väldigt tråkigt men nej... Jag försökte kommunicera med flugan. Jag vet av tidigare erfarenheter att flugor inte kan uppfatta ord på samma sätt som vi, så jag försökte använda mig av min otränade telepati-förmåga och jag kan inte vara säker på det men det verkade som att det fungerade. Jag vet inte vad det var jag försökte säga till flugan men helt plötsligt så svarade den med att tvätta sig; dra sina framben över sina tusentals små ögon och sina två vingar. Fantastiskt vilken karismatisk fluga. Sen började det klia. Det kliade först vid sidan av höften, och när jag började tänka på det (utan att slita blicken från flugan och utan att klia, förstås) så började det klia på ett till ställe, på armen denna gång. Och sedan i knävecket. Det var som att flugan och jag orsakade detta nedrans kliande och för varje sekund som gick desto värre blev det, men jag gav mig

Tänk om världen var en pendeltågsvagn som rörde sig igenom ett landskap som inte fanns. Vi skulle inte leva särskilt länge i en sådan värld om vi hade samma biologiska funktioner som nu, men om vi tänker oss att den världen bara existerar i några timmar för att sen börja om på nytt, och att vi som sitter i vagnen inte behöver växa upp som i vår värld utan redan är i vuxen ålder (eller motsvarande) så slipper vi tänka på det problemet. Det intressanta är vad som skulle försiggå i våra huvuden. Förutsatt att vi inte kände till någon annan verklighet så skulle vi antagligen ganska så snabbt acceptera läget. Skulle vi tänka i bilder eller med känslor? Vi skulle inte kunna tänka oss ett liv utanför pendeltågsvagnen, även fast vi ju skulle se landskapet svischa förbi utanför, eftersom det inte skulle vara möjligt att ta sig ut ur vagnen. Däremot skulle vi se varandra, och kunna kommunicera med varandra, åtminstone med kroppsspråk. Frågan är om vi skulle göra det i större utsträckning än vad

För att man ska kunna göra något med känsla så måste man ha erfarenhet, inlevelse och närvaro. En förutsättning för att kunna få det är att man har lust eller med ett annat ord: Motivation. Oavsett om det rör sig om en konstnär som målar en tavla, en artist som uppträder på en scen eller en karateutövare som demonstrerar en kata så får det inte ske med rutin. När man väl har lärt sig något så måste man också förstå det för att kunna förmedla det till andra – man kan träna i många år och därmed skaffa sig en oerhörd erfarenhet men utan inlevelse och närvaro så kommer den inte att kunna komma till sin rätt. Vad betyder det då att ha inlevelse och närvaro? Man skulle kunna säga att det är samma sak som att hitta en balans mellan fantasi och fokus, samtidigt som man lämnar halvhjärtade prestationer bakom sig helt och hållet. En tillämpning är hur man bör tänka när man tränar karate. I grundtekniksträningen är det lätt att man koncentrerar sig för mycket på att göra rätt och därmed glömmer

Hur pass viktigt är det egentligen att ha en plats som man kan kalla för sitt hem? Jag har skilda föräldrar och har sen jag var fyra år gammal flyttat mellan deras hus och bott ungefär lika mycket hos båda. Under tiden jag var tillsammans med Carro så bodde jag dessutom mer hos hennes föräldrar (som också var skilda) än hos mina egna, så jag hade fyra hem och kände mig som en gäst i samtliga. Det intressanta är att jag inte såg det som ett problem utan snarare tvärtom – det gav mycket frihet och medförde få nackdelar. Jag kunde i princip komma och gå som jag ville och slapp rapportera hem varje kväll som jag var ute sent. Att släpa på träningskläder, skolböcker och annat är jag van vid sedan länge och det kräver egentligen inte mycket planering för att lyckas organisera det på ett bra sätt. Inte heller känns det särskilt betungande att inte veta var man kommer att sova om två dagar, även fast mina föräldrar vill veta när jag är hemma eftersom de måste planera mat och liknande detaljer

Varför finns det krig? Min spontana tanke är att krig ofta rättfärdigas genom att man tror sig skipa rättvisa eller försvara sig, men den mest grundläggande orsaken måste ändå vara att man gör det för egen vinning eller att man inte upplever det som att man har något val. Hellre dö i strid än bli skjuten i ryggen av sin officer och om man dessutom är uppväxt med föreställningen att de man krigar mot är ondskefulla så faller det sig nog naturligt att hata dem. De hotar ju att förstöra ens liv. När vi ändå är inne på krig så kan vi även ta upp pacifism. Här i Sverige är det för det mesta lätt att vara pacifist tack vare vår neutralitet och i enlighet med Kants imperativ så är det även rätt att vara det, eftersom om alla var pacifister så skulle det inte finnas något våld och det skulle mänskligheten (troligtvis) tjäna på. I praktiken är det dock inte lika enkelt. Genom att vara pacifist så kan du utsätta dig själv för andras våld – ta bara förintelsen under andra världskriget som exempel

Att lära sig saker är bland det underbaraste som finns. Det spelar egentligen inte så stor roll vad det handlar om - oavsett om man lär sig om ett ämne genom att läsa om det i skolan, om man lär sig kontrollera sin kropp genom att träna den eller om man lär sig hur man på ett bra sätt kan umgås med andra människor genom att göra just det så är det något positivt. Ändå finns ord som "pluggis" och "nörd". Vad är det som är så fel med att vara intresserad av något och gå in för det till hundra procent? Ingenting. Problemet ligger i att folk går omkring med dåligt samvete över sina egna tillkortakommanden och behöver ta ut det över andra. Det finns någon slags snedvriden uppfattning om att de som pluggar mycket automatiskt är sämre inom andra områden, som till exempel social kompetens och förmåga att njuta av livet, något som jag är helt emot. För att utvecklas som människa så måste man lära sig nya saker hela tiden och inte stå och trampa i gamla fotspår. Tänk efter: D

Öppna ögonen, känn regnet mot din hud Lyssna på källarens ljud som ekar med sin höga amplitud Frågeställarens tvivel - var det här vad du ville? Besöksförbud och kulturutbud; det passar inte en tonårskille Nej låt oss göra något annat. Ta emot värmen, låt vinden omfamna dina kläder Smaka på kärlekens busväder som anfaller stadens bostäder En romans eller bara lite ömhet - det gör detsamma Jag späder vinet med fläder; som ett hån mot alla de skrytsamma.

Så länge som vi fortfarande styrs av förnuft, estetik eller moral så kommer vi aldrig att vara helt fria. Vi har alla en bild av hur verkligheten ser ut. De allra flesta av oss tar för givet att saker och ting följer logiska mönster; det vill säga att solen går upp varje morgon, att ett äpple faller till marken om vi släpper det, att vi får åtminstone en sexa om vi slår en tärning tillräckligt många gånger, och så vidare... men alla dessa är empiriska påståenden som enbart bygger på erfarenheter och därmed kan visa sig vara falska. Om man gör ett falskt antagande och sedan drar logiska slutsatser utifrån det antagandet så kommer man i de flesta fall att komma fram till resultat som är sanna. Om vi till exempel gör antagandet att gräs alltid är grönt så är en logisk följd att gräset utanför huset vi är i just nu är grönt, vilket det ju mycket väl kan vara. På samma sätt luras vi hela tiden till att inbilla oss samband som inte finns. Vidskeplighet brukar det kallas. Vår intuition säger

Hur får man tiden och energin att räcka till? Många är idag stressade för att de inte hinner med allt de borde göra - en negativ trend med konsekvensen att allt fler går in i väggen eller lever i en vardag präglad av dåligt samvete. Egentligen så är problematiken okomplicerad. Om man bara lät bli att tänka i termer som borde, är skyldig och måste och istället tänkte på vad man vill göra så skulle man slippa mycket ångest. Visst måste man planera för framtiden men generellt sett så är det viktigare att man även lär sig att leva i nuet. Om man har insett att man skulle må bättre av att träna oftare så bör man övertyga sig själv om att det är vad man vill göra istället för att se det som något jobbigt som man egentligen borde göra, men inte orkar med. När man ska göra ett val, vilket som helst, så lönar det sig ofta att börja med att ställa sig frågan "Kommer jag att ångra mig efteråt?". Om svaret, när man tänkt över de olika tänkbara konsekvenserna, blir nej så är det antaglig

Yin och yang är en symbol som de flesta nog är bekanta med men vad står den för? För mig symboliserar yin och yang idén om att en ytterlighet inte kan existera utan sin motsats. Jag är övertygad om att det ligger till på det viset. Man kan inte älska utan att hata, skapa utan att förstöra eller glädjas utan att sörja, även fast man inte nödvändigtvis behöver göra det på samma gång. Jag tror inte heller att de mest extrema ytterligheterna existerar hos människor. Även de mest inbitna kriminella har en omtänksam sida och även de mest framgångsrika misslyckas ibland. Det är vad den svarta pricken i det vita området och den vita pricken i det svarta området symboliserar för mig. Mellan två ytterligheter existerar det alltid en dynamik. Antingen en stark dragningskraft, som när man blir kär i någon som är olik en själv och kanske blir det just tack vare olikheten (om man är olika så kompletterar man ju varandra), eller motsatsen, som ofta beror på missförstånd eller oförenliga viljor. Man

Idag var en sån där dag som får en att fundera på om det inte hade varit bättre att stanna hemma. Inte nog med att mina farhågor om att jag inte skulle få jobba denna helg heller bekräftades och att Erik inte kan komma på spel- och filmkvällen vi planerat sen ett par veckor tillbaka, jag hade även fått punka på min cykels bakdäck, tåget jag skulle ta hem efter träningen var inställt, jag var nära att bli påkörd vid ett övergångsställe, jag fick gå en stor omväg för att leta efter min borttappade handske på såväl bussgods som upplysningen utan att hitta den, kontoret till trafikskolan var stängt utan förklaring till varför, jag har inte lyckats förmå mig att plugga, Axel kanske inte heller kan komma imorgon tack vare att hans syster har halsfluss och tjejen jag spanat in i drygt ett halvår verkar ha fått pojkvän. Men det är inte det värsta. När jag skulle ta bussen från skolan idag så stod den redan vid busshållplatsen så jag började småspringa för att hinna med den. Där det tidigare va

Det maximala straffet för grovt skattebrott är sex års fängelse. Det maximala straffet för våldtäkt är fyra år, om våldets eller hotets art anses som "mindre allvarligt" (!?) eller om "förmildrande omständigheter" råder. En frisör klipper håret på alla som inte klipper sig själva. Klipper hon sitt eget hår? Påståendet att det finns röda äpplen stärker hypotesen att alla smaragder är gröna, eftersom en konsekvens av hypotesen är att om ett föremål inte är grönt så är det inte en smaragd. Om vi skulle undersöka alla föremål som inte är gröna så skulle vi ju kunna vara helt säkra på att alla smaragder är gröna... Om man är smart så är man ointelligent Om man inte är ointelligent så är man inte en samhällsvetare Om man inte är samhällsvetare så är man inte smart ...eller? Om man bit för bit reparerar en bil så att man till slut har bytt ut varenda del av den; är det fortfarande samma bil? Detta påstående är falskt. <-- Ett sandkorn kan inte utgöra en öken. Två sandk

Hur vet vi att något existerar? Finns det något vi kan vara helt säkra på överhuvudtaget? Cogito, ergo sum. "Jag tänker alltså finns jag" (René Descartes, Frankrike 16**). Tanken att vi existerar genom vårt eget medvetande faller sig ganska naturligt tycker jag men egentligen så kan allt lika gärna vara minnen och drömmar från en tid som inte finns längre. Även om det vore så så skulle det dock krävas någon form av existens för att uppleva dessa minnen, så tesen är svår att argumentera emot... Ett vanligt sätt att definiera existens är att utgå från att vi själva existerar och att det vi kan förnimma med hjälp av våra sinnen även det existerar. Våra sinnen är dock inte fulländade och kan visa en falsk bild av verkligheten jämfört med hur vi förväntas se den. Till exempel så hänger mycket på hur vår hjärna tolkar intrycken vi får, så egentligen kan vi aldrig vara helt säkra på att något vi både ser, känner, hör samt känner smak och lukt av (eller uppfattar med något annat sin

Sluta läsa nu om du inte vill veta något om mina mörkare sidor eller om min sexualitet. Jag kommer inte att avslöja mycket, men jag ser det som en vänlig gest att utfärda en varning. Idag är sex något prestigefullt, framförallt hos killar. Ju fler man har haft sex med desto häftigare är man, generellt sätt. Tragiskt. Själv har jag gjort det med åtta olika personer men vad spelar det egentligen för roll? Vi målar upp en bild av att sex är varje killes högsta önskan när det i själva verket är så att jag uppskattar att bli överraskad av en kyss långt mycket mer än vad jag uppskattar sex. För mig så innebär sex även prestationsångest, och det tror jag inte att jag är ensam om. Jag vill att tjejen ska komma, helst mer än en gång, och jag vill kunna hålla på i åtminstone en timme. Det ska även vara såpass spännande att man inte tröttnar efter 10 min. Tjejer lider av en annan sida av myntet. De har precis lika inrutade roller såväl i sängkammaren som utanför. En norm om att man som tjej ska l

Vad är mest värdefullt i ditt liv? Vilka vanor har du? Alla har vi olika preferenser. Att gå in för att träffa så mycket folk som möjligt och festa flera gånger varje vecka är en livsstil, att träna största delen av sin fritid och ägna resterande tid åt att vårda de närmaste relationerna en annan och att gå in ordentligt för skola och jobb och i övrigt bara slappa framför datorn eller teven en tredje. Själv föredrar jag alternativ nummer två, men jag säger inte att det är något fel på de andra. Det som är intressant i sammanhanget är hur pass mycket vi styrs av och formas efter våra vanor. Är det vår personlighet som får oss att leva efter en viss livsstil eller är det livsstilen som formar vår personlighet? Som före detta wannabe-gothare och synthare kan jag säga att livsstilen garanterat kan påverka vår personlighet, på gott och ont. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att behovet av att känna gemenskap är en stark drivkraft och det går givetvis att tillämpa även i det här sammanhanget.

"Om det känns helt tomt så låt det vara det. Jaga inte tanken. Låt den istället komma till dig, och när den väl gör det så fokusera på den" Min karatetränare har sina idéer ibland och för det mesta bra sådana. Före och efter varje träningspass så mediterar vi en kort stund, oftast tänker vi då på träningen men även andra tankar passerar genom medvetandet när man sitter där. Jag förespråkar att då och då samla tankarna exempelvis genom att sätta sig och meditera innan man går och lägger sig och som rektorn på min skola sa i sitt tal innan jullovet - det är när man har tråkigt som man kommer på de klokaste sakerna. En tanke om prioriteringar: Vad är egentligen viktigast; att man går in helhjärtat för saker och ting i livet, istället för att bara flyta med, eller att man verkligen reflekterar över vad ens tillvaro består av, och försöker uppskatta den, istället för att frenetiskt försöka förbättra den hela tiden? Jag lämnar frågan öppen. En tanke om tiden: Den existerar egentlig

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v

Första inlägget detta, men det tänker jag inte lägga någon vidare tonvikt på. Vi går direkt in på intressantare ämnen att diskutera. Sömn till exempel. Inatt sov jag nästan exakt 10 timmar. Jag gick och la mig vid åtta-tiden på kvällen och gick upp vid 6-tiden på morgonen för att gå till skolan. Jag kan upplysa dig som läsare att det detta är något högst onormalt för mig, då jag vanligtvis går och lägger mig någon gång mellan klockan 1 och 2 på natten. Orsaken? Jag hade helt enkelt inget bättre för mig än att sova. Jag hade redan spelat en hel del piano, umgåtts med min mamma i stort sett hela dagen, spelat tv-spel och insett att jag inte var på humör för det. Så jag gick och la mig, och kände mig duktig. Jag vaknade till och med innan väckarklockan ringde och var inte alls lika morgontrött som jag brukar vara. När vi skulle hålla ett muntligt föredrag på temat dröm och verklighet i samband med nationella proven i Svenska B så pratade jag just om sömn. Jag förespråkade att då och då st