Den fria tanken

Vi använder oss mer av kroppsspråk än vi är medvetna om (mellan 50 och 70 % av vår kommunikation är icke-verbal). Det är svårt att uppfatta något som berör en utan att det syns på ens kroppsspråk och att kommunicera med andra människor blir radikalt annorlunda om man har tillgång till varandras kroppsspråk jämfört med om man inte har det. Bland annat så kan man medvetet säga saker utan att behöva uttrycka det med ord och det blir svårare att obemärkt ljuga eller göra sig till. Om vi möter en man på gatan en mörk kväll så kan vi utan att konversera med vederbörande relativt snabbt skaffa oss en bild av dennes avsikter. Om han går med bestämda steg rakt emot oss, med blicken låst, framåtlutad och med kroppen spänd samt håller på att ta av sig sin jacka så vet vi ögonblickligen att han är aggressiv. Om han istället går lugnt, ser sig omkring och ser allmänt avslappnad ut så kan vi vara lugna. Ytterligare ett fall av tydligt kroppsspråk är när densamme går med tunga steg med ögonen svagt u

Vilka relationer mellan människor är socialt accepterade i dagens samhälle? De kulturella normerna har ändrats så snabbt den senaste tiden att det knappast finns något entydigt svar på den frågan. För bara 100 år sedan var det här i vårt kalla norden i stort sett otänkbart att vara öppen med polyamorösa förhållanden och HBT. Det är knappast okänt för någon att det genom historien har förekommit kulturer där homosexualitet varit fullständigt accepterat (antika Grekland), där kvinnorna haft mer uppsatta positioner än männen (vissa folkstammar som levt isolerade i djungeln) och där polygami förekommit (arabländerna). Det intressanta i sammanhanget är att vi just nu går mot en helt ny samhällsform där jämställdhetsarbetet sätts framför bevarandet av traditioner.Vi har fått en öppen debatt om obegränsade relationers och öppna förhållandens vara eller icke vara med en generell inriktning åt en positiv inställning till det hela, även fast det heterosexuella monogama förhållandet fortfarande ä

Tid är ett abstrakt begrepp infört av människan vars existens är svår att förneka. Den kan betraktas som en fjärde dimension i vilken händelserna sker i sekvens - för att inte allt ska hända samtidigt. Einsteins allmänna relativitetsteori är central när man talar om tid på ett metafysiskt plan. Enligt teorin så finns ingen objektiv absolut tid eftersom tidens hastighet har visat sig bero på gravitationell fältstyrka och relativ hastighet (tidsdilatation). Detta innebär bland annat att om vi kunde färdas med 90 % av ljusets hastighet bort från jorden så skulle vi uppleva det som att tiden stod nästintill stilla på jorden om vi kunde blicka tillbaka på den, men om vi återvände efter att ha färdats till en destination och sedan vänt så skulle mer tid ha passerat för de på jorden än för oss, eftersom vår rumstid har haft en annan krökning än deras (tack vare accelerationen). Många klagar på att vi har för lite tid men det är egentligen det enda vi verkligen har, så istället för att kverule

Mental mognad innebär att man uppför sig på ett lämpligt sätt i en given situation eller miljö. Vad som är lämpligt bedöms dels av individen själv, dels av utomstående betraktare. Alla vill vi kunna hävda att vi är mogna som personer; men hur kan vi avgöra om vi verkligen är det? För att agera moget krävs förutom en god uppfostran att man kan konfrontera sig själv angående saker som man annars lätt rationaliserar bort, att man ser kritiskt på sitt eget beteende och tankesätt. Ta till exempel en situation då någon anklagar dig för att vara omogen efter att ha dragit ett skämt i samband med en spänd situation så att en dålig stämning uppstått. Ett tecken på mognad är att i den situationen be om ursäkt för att man valde fel tidpunkt för att vara oseriös istället för att insistera på att skämtet var roligt (och oundvikligt). Rannsaka dig själv. Brukar du kritisera andra människor mer än du kritiserar dig själv? Det är ett dåligt tecken. Samtidigt kan man inte som utomstående helt avgöra ni

Det jag tänker berätta nu har berättats förut men ingenting har förändrats. Vi lever våra liv i en känsla av att aldrig riktigt närvara fullt ut och det är väl egentligen det essentiella i budskapet från profeter såsom Buddha och Jesus, filmer såsom The Matrix och Fight Club; att vi måste ändra vår syn på tillvaron, vakna upp? Vad vi ägnar alldeles för lite tankeverksamhet åt är vad vi i själva verket är ute efter, vad meningen med vår tillvaro är. Vi går omkring och oroar oss över småsaker när den hårda sanningen är att vi lika gärna skulle kunna förlora allt det vi håller kärt vilken sekund som helst. Till vilken nytta? Stackars liten. Du missade tåget. Såja, upp med hakan. Din flickvän har gjort slut med dig. Jag skulle kunna bry mig mer! Du har kvar din syn- och talförmåga, kan le åt allt det vackra i naturen och kan fälla en tår över en fin dikt eller en romantisk scen i en film. Är inte det värt mer än vad du kan föreställa dig? Livet är ingen dans på rosor och tack fan för det.

Då jag var på fest i fredags hände en lite rolig grej. En kille hade druckit väldigt mycket och försökte av någon anledning (antagligen en dum sådan) övertyga en tjej om att han var manlig och han bad om mitt erkännande, trots att vi inte hade träffats förut. Då gick jag fram och la min hand på killens axel och sa till tjejen att han "är mer man än du någonsin kommer att bli". Totalt intetsägande, med tanke på att hon var tjej och därmed inte alls man (eller ja, definitionsfråga). Efteråt funderade jag på sanningshalten i påståendet och kom fram till att eftersom han var tvungen att hävda sin manlighet på ett omanligt sätt till skillnad från tjejen som var trygg i sin "manlighet" så var nog påståendet falskt och i själva verket var tjejen mer manlig än honom, även fast hon inte gjorde någonting aktivt. Mer kvinnlig också för den delen. Jag har en fallenhet för dråpliga kommentarer och förolämpningar; en sådan som jag kom på alldeles nyligen är "att jämföra mig