Den fria tanken

Så var det nyårsafton igen och världens bloggar fylls av krystade inlägg om allt och ingenting. 2010 har för mig varit året då jag börjat intressera mig för motorcyklar, sagt upp mig från mitt jobb som diskare och avverkat ännu ett år på universitetet med bra betyg (nu senast en 5a i transformmetoder, en tenta som 88 av 142 personer kuggade). Sedan kanske man bör uppmärksamma viktiga icke-händelser som att jag fortfarande är tillsammans med Matilda och att jag klarat mig utan personliga kriser och sviktande hälsa. Världen lär minnas 2010 som året då wikileaks blev uppmärksammat på allvar. Inrikes skulle jag nog klassa SDs inträde i riksdagen som en av de större händelserna. Firandet av nya året kommer för mig att innebära middag i Emils och Johannas nya lägenhet, följt av fest i ett kollektiv strax norr om Uppsala. Jag tänker inte dricka mer än nödvändigt för att komma in i en lagom feststämning och hoppas (och tror) på bättre stämning än det var på halloween-festen. Sedan är det nyår

Sverige lär vara ett av världens främsta nästen för politisk korrekthet. Särskilt inom arbetet för jämlikhet mellan könen, där det nu tycks vara norm att blunda för faktiska fysiska och psykiska olikheter och istället anse att kön är en social konstruktion. Så långt finns väl inga större problem med det hela, givetvis ska man uppmuntra nya tankemönster och perspektiv, men när det går så långt att man inom kommunal räddningstjänst börjar kräva positiv särbehandling och förbjuder hårda intagningstest för att uppnå en "jämställd könsfördelning" på minst 40 % kvinnor så börjar åtminstone jag känna ett visst obehag. För det första: Om man nu strävar efter ett mer jämställt samhälle, borde man inte fokusera mindre på könen snarare än tvärtom? Att prata om könsmaktsordning och kvotera efter kön framhäver bara könsrollerna ännu mer och ökar motsättningarna män och kvinnor emellan. För det andra: Är det inte viktigare att räddningstjänsten består av människor som faktiskt kan utföra r

Idag skickade jag in min avskedsansökan till Svenssons restauranger i Uppsala AB. Inga fler 14-timmarspass i disken för min del alltså! Främsta anledningen var att jag har fått inse att jobbet fått mig att må dåligt, psykiskt innan och under tiden, fysiskt efter varje pass. Jag har försökt att balansera min insats så att jag klarar av det utan att för den skull göra ett dåligt jobb, men det har gått ut över mitt mående så nu får det vara. Min ekonomi går ihop även utan jobbet som det är nu och jag är engagerad på så många håll att tiden knappt räcker till ändå, så jag är övertygad om att det var rätt sak att göra. Nu kan jag fokusera på studierna, Matilda, träningen, m.m. Just nu har jag två projekt som drar in pengar utöver studiemedlen, nämligen uppdrag som lots och labbassistent på universitetet. Det förstnämnda handlar om att jag tar hand om och vägleder nya studenter i IT-programmet, det sistnämnda innebär att jag agerar handledare vid laborationer i kursen programkonstruktion och

Man kan tycka att det är jobbigt att bli gammal, men betänk alternativet så är det inte så illa ändå. Idag har jag varit på min mosters mans begravning. Det var fullsatt i kyrkan och många var ledsna, han hade en härlig personlighet och dog förhållandevis ung. Det är andra gången i år som en släkting dör. Samtidigt ligger min farfar och svävar på gränsen mellan liv och död. De senaste åren har jag tänkt att jag ska besöka min farfar men jag tror att jag har varit rädd för att han inte ska höra vad jag säger eller ens känna igen mig. Just nu känner jag att det inte spelar någon roll, det känns så hemskt att han är på väg bort nu och att jag inte har träffat honom på länge. Han har levt ensam i sitt radhus, med få glädemoment utöver när pappa ringt och pratat med honom. Att jag ska komma på hans begravning utan att ha tagit mig tid att komma till honom nu medan han fortfarande lever känns ovärdigt. Däremot så är han så illa däran nu att det är tveksamt om jag hinner även om jag tar först

När denna blogg var ny så var jag alltid noggrann med att inte skriva om mig själv och mitt liv utan istället fokusera på sådant som berör alla. Det var en fantastisk idé men jag har med tiden insett att det begränsar mitt skrivande och att det troligtvis är den främsta orsaken till att bloggen uppdaterats så sällan detta år och föregående. Jag har redan skrivit om vikten av att då och då bryta mönster och det är precis vad jag ämnar göra nu. Jag skulle kunna skriva om dumma lagar och saker jag tycker är fel i samhället, men det gör redan andra så bra. Jag skulle kunna föra sofistikerade resonemang kring värderingar och hur man bör bygga sina åsikter kring dem, men dikteringshumöret vill inte riktigt infinna sig. Jag skulle kunna ägna flera timmar åt att komponera ihop en kärnfull text om vad som verkligen är viktigt, men jag använder hellre den tiden åt att faktiskt uppleva det. Så jag kämpar emot känslan av att min vardag inte intresserar utomstående och inleder detta inlägg med int

Nu har jag ändrat till en ny design här på bloggen. Den är ljusare och gör det lättare att läsa texterna, hoppas att ni få som läser denna blogg uppskattar den. Det är sommar och solen har stekt oss svenskar i flera veckor i sträck nu, såpass att många börjar längta efter svalkande regn. Själv har jag tillbringat en hel del tid hemma hos min flickvän. Hon bor i Munkakvarn, en gård utanför Aneby, och vi har passat på att bada i ån som rinner förbi utanför huset. Vi hann göra en del roliga grejer såsom att bygga en stor badflotte och träffa vänner. Bland annat besökte vi en vän som bor i Forserum och där passade vi på att bada jacuzzi och basta. Munkakvarn hade även besök av tjejens 10-åriga kusin och jag tror att vi gav honom en del härliga upplevelser. Jag har försökt hålla igång träningen även nu under sommaren och det har fungerat hyfsat bra i varje fall. Trotsat värmen genom att springa och så har jag styrketränat en del. Jag har nu tränat wushu i ett år (eller är det ett och ett ha

Tid är pengar och pengar är makt (I Kung Henrys dikt " Tidelag " fortsätts här med makt är lag - tid e lag) så det är inte konstigt att pengar är så eftertraktat, när vi nu har den relationen till dem. För vem vill inte ha massor med tid och massor med makt? Då kan man väl göra precis vad som helst? Vi är uppväxta med ständiga begränsningar. När vi var små (och i många fall även när vi blir äldre) så hade föräldrarna mycket att säga till om vad gäller i princip allting. Vi styrdes då liksom nu av lagar och bestämmelser. För att inte tala om dagisfröknar, lärare, badvakter, sura grannar, ovänliga vänner, ... Listan kan göras lång. Pengar kan ta oss från detta obehagliga. Kanske är det just detta som lockar så med pengar, ett implicit löfte om att de kan ge oss det som vi alltid velat ha. Inte så mycket ett liv i lyx med dyra prylar, imponerande hus, snabba bilar och exotiska resor som självständighet och frihet. Få är medvetna om detta. En vanlig (och vettig) klyscha är att en