Den fria tanken

Så var det nyårsafton igen och världens bloggar fylls av krystade inlägg om allt och ingenting. 2010 har för mig varit året då jag börjat intressera mig för motorcyklar, sagt upp mig från mitt jobb som diskare och avverkat ännu ett år på universitetet med bra betyg (nu senast en 5a i transformmetoder, en tenta som 88 av 142 personer kuggade). Sedan kanske man bör uppmärksamma viktiga icke-händelser som att jag fortfarande är tillsammans med Matilda och att jag klarat mig utan personliga kriser och sviktande hälsa. Världen lär minnas 2010 som året då wikileaks blev uppmärksammat på allvar. Inrikes skulle jag nog klassa SDs inträde i riksdagen som en av de större händelserna. Firandet av nya året kommer för mig att innebära middag i Emils och Johannas nya lägenhet, följt av fest i ett kollektiv strax norr om Uppsala. Jag tänker inte dricka mer än nödvändigt för att komma in i en lagom feststämning och hoppas (och tror) på bättre stämning än det var på halloween-festen. Sedan är det nyår

Sverige lär vara ett av världens främsta nästen för politisk korrekthet. Särskilt inom arbetet för jämlikhet mellan könen, där det nu tycks vara norm att blunda för faktiska fysiska och psykiska olikheter och istället anse att kön är en social konstruktion. Så långt finns väl inga större problem med det hela, givetvis ska man uppmuntra nya tankemönster och perspektiv, men när det går så långt att man inom kommunal räddningstjänst börjar kräva positiv särbehandling och förbjuder hårda intagningstest för att uppnå en "jämställd könsfördelning" på minst 40 % kvinnor så börjar åtminstone jag känna ett visst obehag. För det första: Om man nu strävar efter ett mer jämställt samhälle, borde man inte fokusera mindre på könen snarare än tvärtom? Att prata om könsmaktsordning och kvotera efter kön framhäver bara könsrollerna ännu mer och ökar motsättningarna män och kvinnor emellan. För det andra: Är det inte viktigare att räddningstjänsten består av människor som faktiskt kan utföra r