Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2013

Tillägnad Maria

En dikt till en vän, som levt med ledsmärtor och nu har opererats. En hyllning till hennes styrka: Where others would fall, you will prevail. When others would crawl, your efforts avail. Your pain is the hall, from which you'll soon bail. Stand ready to call: I Will Not Fail!

Erfarenheter från exjobbet, om vikten av att prioritera och svårigheten i att fokusera

TLDR; Genom att lägga energi på detaljer så blir det svårare att anpassa sig till nya insikter och se till helheten. Detta kan på sikt få en att prestera dåligt, och därmed må dåligt, och man hamnar i en negativ spiral. Lösningen kan vara att härda ut, att ändra sitt beteende eller att hitta nya förutsättningar. Jag har sedan i våras/början av sommaren arbetat med mitt exjobb om testning av JS (JavaScript), som senare utvecklades till att även handla om testning av Standard ML . När jag började hade jag skrivit mindre än tusen rader JS-kod, jag var med andra ord en nybörjare och det var till stor del därför jag valde ämnet – för att lära mig JS ordentligt. Att jag valde att fokusera på just testning berodde mycket på att jag i talangprojektet på Valtech i våras upplevde att vi hade stått handfallna inför hur man skulle gå tillväga med just testning av JS (vi testade vår övriga kod hyfsat utförligt med både enhetstester och integrationstester) och när jag hörde mig för så var det må

Dagens observationer

Hon för sin hand  genom det svallande lätta håret Skapar nya benor och volym Utväxten skvallrar om hennes uppgivna fåfänga Hon har inte orkat blondera sitt bruna hår Eller så vill hon inte Våra blickar möts kort Hon vill inte veta av mig Jag vet inte vad jag vill Men det vet inte hon Utanför sveper landskapet förbi Hon för handen genom håret igen Prydligt sminkade ögon och målade ögonbryn Lagom, lite för lagom Hon för handen genom håret två gånger till Och igen Hon gillar nog känslan av sitt hår Nästa, Knivsta En pimpad polo bakom ett metallstaket Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av En man med bitter uppsyn och uppknäppt skjorta går förbi Ställer sig vid dörren och pillar, snurrar, frånvarande, på något Vad kan det vara för något? Hans blick är stirrig och han ser sig om Ser ut på landskapet som sveper förbi Jag tittar på hans mustasch Funderar på om han störs av det Vi lämnar Knivsta Mannen på and
Jag brukar inte posta youtube-länkar eller skriva låttexter i min blogg eftersom jag stör mig på när andra gör det. Nu känner jag dock för att göra det, den här låten har jag lyssnat på återkommande i år och jag tycks inte tröttna på den. Jag hittade inte den version jag har på spotify, Immerdar från albumet the Anatomy of Silence (originalet från albumet Ego X) av Diary of Dreams, så denna live-version får duga. Jag fick hjälp på Facebook av Katarina Evasdotter Birath att översätta texten från tyska: There is still time enough, for me to fight for myself There is still hope here, to understand all of this And who knows, maybe you'll soon be with me And who knows, maybe it will last forever I do not know anymore, why we became who we are Don't forget me, when you get lost in the wind There is still freedom here, that we all breathe There is still light enough, not to get lost

En enkel till Antibes

Skön film som väckte intressanta tankar. Vyerna fick mig att längta till berg och sjöar, både till Norrland och franska rivieran. Handlingen och karaktärerna var också intressanta, lite som en blandning av 100-åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann (som jag visserligen bara har läst delar av och inte sett som film) och något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på just nu. Ibland kändes det som realistiska porträtt, ibland inte alls. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen så jag nöjer mig med att säga att huvudrollen är en man som fyller 73 och att hans barn försöker lura honom till att sälja huset så att de kan få tillgång till pengarna. Samtidigt har vi den unga städerskan som stjäl hans saker och i allmänhet lider av dålig moral men som utvecklas under filmens gång på ett något oförutsägbart sätt. I somras skulle jag ha fjällvandrat i Norge men en av vännerna som jag skulle ha gjort det med bröt foten och då kunde varken hon eller hennes pojkvän (den