Den fria tanken

Jag brukar inte posta youtube-länkar eller skriva låttexter i min blogg eftersom jag stör mig på när andra gör det. Nu känner jag dock för att göra det, den här låten har jag lyssnat på återkommande i år och jag tycks inte tröttna på den. Jag hittade inte den version jag har på spotify, Immerdar från albumet the Anatomy of Silence (originalet från albumet Ego X) av Diary of Dreams, så denna live-version får duga. Jag fick hjälp på Facebook av Katarina Evasdotter Birath att översätta texten från tyska: There is still time enough, for me to fight for myself There is still hope here, to understand all of this And who knows, maybe you'll soon be with me And who knows, maybe it will last forever I do not know anymore, why we became who we are Don't forget me, when you get lost in the wind There is still freedom here, that we all breathe There is still light enough, not to get lost

Skön film som väckte intressanta tankar. Vyerna fick mig att längta till berg och sjöar, både till Norrland och franska rivieran. Handlingen och karaktärerna var också intressanta, lite som en blandning av 100-åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann (som jag visserligen bara har läst delar av och inte sett som film) och något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på just nu. Ibland kändes det som realistiska porträtt, ibland inte alls. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen så jag nöjer mig med att säga att huvudrollen är en man som fyller 73 och att hans barn försöker lura honom till att sälja huset så att de kan få tillgång till pengarna. Samtidigt har vi den unga städerskan som stjäl hans saker och i allmänhet lider av dålig moral men som utvecklas under filmens gång på ett något oförutsägbart sätt. I somras skulle jag ha fjällvandrat i Norge men en av vännerna som jag skulle ha gjort det med bröt foten och då kunde varken hon eller hennes pojkvän (den