Den fria tanken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet