Fortsätt till huvudinnehåll

Ge utan att ta

Ibland kommer tankarna spontant. Ikväll var en sån tidpunkt, och resultatet är att jag skriver här igen, för första gången på länge.

Jag fick från en obekant tjej på helgon frågan vad mänskligheten har gett mig som har fått mig att vilja ge blod och svaret kom automatiskt, utan att jag hade tänkt igenom det särskilt mycket tidigare.

Mänskligheten har gett mig allt jag har.

Till och med min existens kan jag tacka mänskligheten för. Utan människor inga föräldrar, utan föräldrar inget jag. Jag trivs med att tänka att jag istället för att tacka någon gud för allt som är bra och anklaga honom för det som är dåligt kan tacka alternativt anklaga en greppbar enhet såsom mig själv eller om man så vill, mänskligheten.

Allt blir mycket ...fridfullare... om man försöker undvika vi och dem-tänkande, om man försöker se sig själv som en del av helheten. Kanske är det därför som jag vill göra saker som att ge blod, för att det går i linje med någon slags önskedröm om att alla skulle kunna leva i harmoni med varandra istället för att alltid bara se till sitt eget bästa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun