Den fria tanken

Tid är pengar och pengar är makt (I Kung Henrys dikt " Tidelag " fortsätts här med makt är lag - tid e lag) så det är inte konstigt att pengar är så eftertraktat, när vi nu har den relationen till dem. För vem vill inte ha massor med tid och massor med makt? Då kan man väl göra precis vad som helst? Vi är uppväxta med ständiga begränsningar. När vi var små (och i många fall även när vi blir äldre) så hade föräldrarna mycket att säga till om vad gäller i princip allting. Vi styrdes då liksom nu av lagar och bestämmelser. För att inte tala om dagisfröknar, lärare, badvakter, sura grannar, ovänliga vänner, ... Listan kan göras lång. Pengar kan ta oss från detta obehagliga. Kanske är det just detta som lockar så med pengar, ett implicit löfte om att de kan ge oss det som vi alltid velat ha. Inte så mycket ett liv i lyx med dyra prylar, imponerande hus, snabba bilar och exotiska resor som självständighet och frihet. Få är medvetna om detta. En vanlig (och vettig) klyscha är att en...

Ibland kommer tankarna spontant. Ikväll var en sån tidpunkt, och resultatet är att jag skriver här igen, för första gången på länge. Jag fick från en obekant tjej på helgon frågan vad mänskligheten har gett mig som har fått mig att vilja ge blod och svaret kom automatiskt, utan att jag hade tänkt igenom det särskilt mycket tidigare. Mänskligheten har gett mig allt jag har. Till och med min existens kan jag tacka mänskligheten för. Utan människor inga föräldrar, utan föräldrar inget jag. Jag trivs med att tänka att jag istället för att tacka någon gud för allt som är bra och anklaga honom för det som är dåligt kan tacka alternativt anklaga en greppbar enhet såsom mig själv eller om man så vill, mänskligheten. Allt blir mycket ...fridfullare... om man försöker undvika vi och dem-tänkande, om man försöker se sig själv som en del av helheten. Kanske är det därför som jag vill göra saker som att ge blod, för att det går i linje med någon slags önskedröm om att alla skulle kunna leva i harmo...

Vi använder oss mer av kroppsspråk än vi är medvetna om (mellan 50 och 70 % av vår kommunikation är icke-verbal). Det är svårt att uppfatta något som berör en utan att det syns på ens kroppsspråk och att kommunicera med andra människor blir radikalt annorlunda om man har tillgång till varandras kroppsspråk jämfört med om man inte har det. Bland annat så kan man medvetet säga saker utan att behöva uttrycka det med ord och det blir svårare att obemärkt ljuga eller göra sig till. Om vi möter en man på gatan en mörk kväll så kan vi utan att konversera med vederbörande relativt snabbt skaffa oss en bild av dennes avsikter. Om han går med bestämda steg rakt emot oss, med blicken låst, framåtlutad och med kroppen spänd samt håller på att ta av sig sin jacka så vet vi ögonblickligen att han är aggressiv. Om han istället går lugnt, ser sig omkring och ser allmänt avslappnad ut så kan vi vara lugna. Ytterligare ett fall av tydligt kroppsspråk är när densamme går med tunga steg med ögonen svagt u...

Vilka relationer mellan människor är socialt accepterade i dagens samhälle? De kulturella normerna har ändrats så snabbt den senaste tiden att det knappast finns något entydigt svar på den frågan. För bara 100 år sedan var det här i vårt kalla norden i stort sett otänkbart att vara öppen med polyamorösa förhållanden och HBT. Det är knappast okänt för någon att det genom historien har förekommit kulturer där homosexualitet varit fullständigt accepterat (antika Grekland), där kvinnorna haft mer uppsatta positioner än männen (vissa folkstammar som levt isolerade i djungeln) och där polygami förekommit (arabländerna). Det intressanta i sammanhanget är att vi just nu går mot en helt ny samhällsform där jämställdhetsarbetet sätts framför bevarandet av traditioner.Vi har fått en öppen debatt om obegränsade relationers och öppna förhållandens vara eller icke vara med en generell inriktning åt en positiv inställning till det hela, även fast det heterosexuella monogama förhållandet fortfarande ä...

Mental mognad innebär att man uppför sig på ett lämpligt sätt i en given situation eller miljö. Vad som är lämpligt bedöms dels av individen själv, dels av utomstående betraktare. Alla vill vi kunna hävda att vi är mogna som personer; men hur kan vi avgöra om vi verkligen är det? För att agera moget krävs förutom en god uppfostran att man kan konfrontera sig själv angående saker som man annars lätt rationaliserar bort, att man ser kritiskt på sitt eget beteende och tankesätt. Ta till exempel en situation då någon anklagar dig för att vara omogen efter att ha dragit ett skämt i samband med en spänd situation så att en dålig stämning uppstått. Ett tecken på mognad är att i den situationen be om ursäkt för att man valde fel tidpunkt för att vara oseriös istället för att insistera på att skämtet var roligt (och oundvikligt). Rannsaka dig själv. Brukar du kritisera andra människor mer än du kritiserar dig själv? Det är ett dåligt tecken. Samtidigt kan man inte som utomstående helt avgöra ni...

Vad är mest värdefullt i ditt liv? Vilka vanor har du? Alla har vi olika preferenser. Att gå in för att träffa så mycket folk som möjligt och festa flera gånger varje vecka är en livsstil, att träna största delen av sin fritid och ägna resterande tid åt att vårda de närmaste relationerna en annan och att gå in ordentligt för skola och jobb och i övrigt bara slappa framför datorn eller teven en tredje. Själv föredrar jag alternativ nummer två, men jag säger inte att det är något fel på de andra. Det som är intressant i sammanhanget är hur pass mycket vi styrs av och formas efter våra vanor. Är det vår personlighet som får oss att leva efter en viss livsstil eller är det livsstilen som formar vår personlighet? Som före detta wannabe-gothare och synthare kan jag säga att livsstilen garanterat kan påverka vår personlighet, på gott och ont. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att behovet av att känna gemenskap är en stark drivkraft och det går givetvis att tillämpa även i det här sammanhanget....

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...