Fortsätt till huvudinnehåll

Kroppsspråk

Vi använder oss mer av kroppsspråk än vi är medvetna om (mellan 50 och 70 % av vår kommunikation är icke-verbal). Det är svårt att uppfatta något som berör en utan att det syns på ens kroppsspråk och att kommunicera med andra människor blir radikalt annorlunda om man har tillgång till varandras kroppsspråk jämfört med om man inte har det. Bland annat så kan man medvetet säga saker utan att behöva uttrycka det med ord och det blir svårare att obemärkt ljuga eller göra sig till.

Om vi möter en man på gatan en mörk kväll så kan vi utan att konversera med vederbörande relativt snabbt skaffa oss en bild av dennes avsikter. Om han går med bestämda steg rakt emot oss, med blicken låst, framåtlutad och med kroppen spänd samt håller på att ta av sig sin jacka så vet vi ögonblickligen att han är aggressiv. Om han istället går lugnt, ser sig omkring och ser allmänt avslappnad ut så kan vi vara lugna. Ytterligare ett fall av tydligt kroppsspråk är när densamme går med tunga steg med ögonen svagt uppspärrade och ansiktet gömt i händerna. Då vet vi genast att han är bekymrad eller ledsen.

Det mesta av kroppspråket är omedvetna känslo- eller reaktionsrörelser. För varje stimuli har vi en respons som antingen är genetiskt betingad eller inlärd och dessa automatiska reaktioner är svåra att ändra på, ungefär lika svårt som att glömma bort hur man gör när man cyklar. Det kan handla om allt från att grimasera när man ser något äckligt till att skrika när något gör ont och le när man ser någon man tycker om. Det är helt enkelt svårt att låta bli eftersom det har lagrats i muskelminnet.

Den kanske viktigaste funktionen i kroppsspråk är att attrahera personer av det motsatta könet (alternativt samma kön om man har den läggningen). Vi signalerar både medvetet och omedvetet att vi är intresserade och intressanta och läser samtidigt av den andra personen mycket intensivt. Ibland kan vi förstärka intrycket av att vara självständiga och svåråtkomliga i ett listigt rävspel med avsikt att öka begäret hos den andra personen.

Om du inte håller med om att kroppsspråket är viktigt så kan du tänka dig hur det känns att prata med någon som är vänd bort från dig och inte visar något tecken på att han eller hon hör dig utöver några trötta "ja" och "mmm".

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.