Fortsätt till huvudinnehåll

Manlighet

Då jag var på fest i fredags hände en lite rolig grej. En kille hade druckit väldigt mycket och försökte av någon anledning (antagligen en dum sådan) övertyga en tjej om att han var manlig och han bad om mitt erkännande, trots att vi inte hade träffats förut. Då gick jag fram och la min hand på killens axel och sa till tjejen att han "är mer man än du någonsin kommer att bli". Totalt intetsägande, med tanke på att hon var tjej och därmed inte alls man (eller ja, definitionsfråga). Efteråt funderade jag på sanningshalten i påståendet och kom fram till att eftersom han var tvungen att hävda sin manlighet på ett omanligt sätt till skillnad från tjejen som var trygg i sin "manlighet" så var nog påståendet falskt och i själva verket var tjejen mer manlig än honom, även fast hon inte gjorde någonting aktivt. Mer kvinnlig också för den delen. Jag har en fallenhet för dråpliga kommentarer och förolämpningar; en sådan som jag kom på alldeles nyligen är "att jämföra mig med dig är som att jämföra en dyr tryffel med möglig leverpastej". Men tillbaka till ämnet.

Vad är manligt? Tänk efter nu... Sexuell potens, händighet, vältränad kropp, motståndskraftighet, självständighet och intresse för sport och bilar är några exempel på vad många anser vara manligt men något entydigt svar på frågan finns knappast. Förklaringen på varför begreppet är så odefinierat är kanske att man gärna likställer manlighet med attraktivitet om man har en sexuell läggning som tillåter det, medans till exempel straighta killar oftare ser manlighet som ett ideal för hur man själv vill vara? För min del så gäller det senare alternativet; jag mår bra av att känna mig manlig.

Om jag skulle svara på frågan om vad som är manligt så skulle jag, med tanke på att avsaknad av manlighet ofta är förknippat med skam och utsatthet, hävda att manlighet är dominans och kontroll. Kvinnlighet skulle jag vilja sammanfatta som undergivenhet och kontroll i och med att jag tycker att förmågan att förföra, vara manipulativ och inta den passiva rollen i olika sammanhang är typiskt kvinnligt. Jag ser inte undergivenhet som någoting negativt men inser samtidigt att begreppen manlighet och kvinnlighet utgör en stark motsättning för jämställdhetsarbetet. För att återknyta till inledningen kan nämnas att killens avsaknad av kontroll gjorde att han var omanlig medans man faktiskt skulle kunna hävda att tjejen i denna situation var kvinnlig i det avseendet att hon inte hade något behov av att hävda sig eller trycka ner killen.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag tycker du skriver så bra så nu har jag läst några till inlägg lite random. Du får mig att vilja sluta skriva en massa strunt som jag känner att jag skriver om nu, och istället skriva om sådant jag verkligen tänker på. Saker som du faktiskt tar upp lite här och var!

Fortsätt skriv!

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...