Den fria tanken

Du som fascineras av detta kan ta dig en titt på wikipedia ,  A Quantum Diaries Survivor  och Numericana . Det finns tusentals fler informationskällor att gotta sig i.

Det är sällan som jag håller mig uppdaterad med nyheter och så var även idag då Matilda kom hem och berättade att det hänt något i Norge. Jag kollade lite nyhetssidor om vad som faktiskt hänt och gav mig sen iväg för att handla lite mat. På vägen fick jag upp "Skandinavien-patriotiska" tankar om att man kanske borde gå med i armén och få en chans att hämnas för det som hänt (mot vilka som nu är skyldiga), men bara några sekunder senare så insåg jag hur korkat det är att tänka så. Om "vi" börjar med hämnd-aktioner så kommer våldet bara att trappas upp. Det värsta som kan hända (och, tråkigt nog, bland det troligaste) är nog att de nordiska länderna ökar sitt militära och diplomatiska stöd för USAs "war on terrorism". Jag hoppas verkligen att de med makt att bestämma över sånt här har vett nog att också se den större bilden.

Idag skickade jag in min avskedsansökan till Svenssons restauranger i Uppsala AB. Inga fler 14-timmarspass i disken för min del alltså! Främsta anledningen var att jag har fått inse att jobbet fått mig att må dåligt, psykiskt innan och under tiden, fysiskt efter varje pass. Jag har försökt att balansera min insats så att jag klarar av det utan att för den skull göra ett dåligt jobb, men det har gått ut över mitt mående så nu får det vara. Min ekonomi går ihop även utan jobbet som det är nu och jag är engagerad på så många håll att tiden knappt räcker till ändå, så jag är övertygad om att det var rätt sak att göra. Nu kan jag fokusera på studierna, Matilda, träningen, m.m. Just nu har jag två projekt som drar in pengar utöver studiemedlen, nämligen uppdrag som lots och labbassistent på universitetet. Det förstnämnda handlar om att jag tar hand om och vägleder nya studenter i IT-programmet, det sistnämnda innebär att jag agerar handledare vid laborationer i kursen programkonstruktion och...

Man kan tycka att det är jobbigt att bli gammal, men betänk alternativet så är det inte så illa ändå. Idag har jag varit på min mosters mans begravning. Det var fullsatt i kyrkan och många var ledsna, han hade en härlig personlighet och dog förhållandevis ung. Det är andra gången i år som en släkting dör. Samtidigt ligger min farfar och svävar på gränsen mellan liv och död. De senaste åren har jag tänkt att jag ska besöka min farfar men jag tror att jag har varit rädd för att han inte ska höra vad jag säger eller ens känna igen mig. Just nu känner jag att det inte spelar någon roll, det känns så hemskt att han är på väg bort nu och att jag inte har träffat honom på länge. Han har levt ensam i sitt radhus, med få glädemoment utöver när pappa ringt och pratat med honom. Att jag ska komma på hans begravning utan att ha tagit mig tid att komma till honom nu medan han fortfarande lever känns ovärdigt. Däremot så är han så illa däran nu att det är tveksamt om jag hinner även om jag tar först...

När denna blogg var ny så var jag alltid noggrann med att inte skriva om mig själv och mitt liv utan istället fokusera på sådant som berör alla. Det var en fantastisk idé men jag har med tiden insett att det begränsar mitt skrivande och att det troligtvis är den främsta orsaken till att bloggen uppdaterats så sällan detta år och föregående. Jag har redan skrivit om vikten av att då och då bryta mönster och det är precis vad jag ämnar göra nu. Jag skulle kunna skriva om dumma lagar och saker jag tycker är fel i samhället, men det gör redan andra så bra. Jag skulle kunna föra sofistikerade resonemang kring värderingar och hur man bör bygga sina åsikter kring dem, men dikteringshumöret vill inte riktigt infinna sig. Jag skulle kunna ägna flera timmar åt att komponera ihop en kärnfull text om vad som verkligen är viktigt, men jag använder hellre den tiden åt att faktiskt uppleva det. Så jag kämpar emot känslan av att min vardag inte intresserar utomstående och inleder detta inlägg med int...

Då jag var på fest i fredags hände en lite rolig grej. En kille hade druckit väldigt mycket och försökte av någon anledning (antagligen en dum sådan) övertyga en tjej om att han var manlig och han bad om mitt erkännande, trots att vi inte hade träffats förut. Då gick jag fram och la min hand på killens axel och sa till tjejen att han "är mer man än du någonsin kommer att bli". Totalt intetsägande, med tanke på att hon var tjej och därmed inte alls man (eller ja, definitionsfråga). Efteråt funderade jag på sanningshalten i påståendet och kom fram till att eftersom han var tvungen att hävda sin manlighet på ett omanligt sätt till skillnad från tjejen som var trygg i sin "manlighet" så var nog påståendet falskt och i själva verket var tjejen mer manlig än honom, även fast hon inte gjorde någonting aktivt. Mer kvinnlig också för den delen. Jag har en fallenhet för dråpliga kommentarer och förolämpningar; en sådan som jag kom på alldeles nyligen är "att jämföra mig ...

Idag har jag fördrivit cirka tio minuter sittandes i soffan i mitt vardagsrum, stirrandes på en fluga. Det kan tyckas som något väldigt tråkigt men nej... Jag försökte kommunicera med flugan. Jag vet av tidigare erfarenheter att flugor inte kan uppfatta ord på samma sätt som vi, så jag försökte använda mig av min otränade telepati-förmåga och jag kan inte vara säker på det men det verkade som att det fungerade. Jag vet inte vad det var jag försökte säga till flugan men helt plötsligt så svarade den med att tvätta sig; dra sina framben över sina tusentals små ögon och sina två vingar. Fantastiskt vilken karismatisk fluga. Sen började det klia. Det kliade först vid sidan av höften, och när jag började tänka på det (utan att slita blicken från flugan och utan att klia, förstås) så började det klia på ett till ställe, på armen denna gång. Och sedan i knävecket. Det var som att flugan och jag orsakade detta nedrans kliande och för varje sekund som gick desto värre blev det, men jag gav mig ...

Idag var en sån där dag som får en att fundera på om det inte hade varit bättre att stanna hemma. Inte nog med att mina farhågor om att jag inte skulle få jobba denna helg heller bekräftades och att Erik inte kan komma på spel- och filmkvällen vi planerat sen ett par veckor tillbaka, jag hade även fått punka på min cykels bakdäck, tåget jag skulle ta hem efter träningen var inställt, jag var nära att bli påkörd vid ett övergångsställe, jag fick gå en stor omväg för att leta efter min borttappade handske på såväl bussgods som upplysningen utan att hitta den, kontoret till trafikskolan var stängt utan förklaring till varför, jag har inte lyckats förmå mig att plugga, Axel kanske inte heller kan komma imorgon tack vare att hans syster har halsfluss och tjejen jag spanat in i drygt ett halvår verkar ha fått pojkvän. Men det är inte det värsta. När jag skulle ta bussen från skolan idag så stod den redan vid busshållplatsen så jag började småspringa för att hinna med den. Där det tidigare va...

Första inlägget detta, men det tänker jag inte lägga någon vidare tonvikt på. Vi går direkt in på intressantare ämnen att diskutera. Sömn till exempel. Inatt sov jag nästan exakt 10 timmar. Jag gick och la mig vid åtta-tiden på kvällen och gick upp vid 6-tiden på morgonen för att gå till skolan. Jag kan upplysa dig som läsare att det detta är något högst onormalt för mig, då jag vanligtvis går och lägger mig någon gång mellan klockan 1 och 2 på natten. Orsaken? Jag hade helt enkelt inget bättre för mig än att sova. Jag hade redan spelat en hel del piano, umgåtts med min mamma i stort sett hela dagen, spelat tv-spel och insett att jag inte var på humör för det. Så jag gick och la mig, och kände mig duktig. Jag vaknade till och med innan väckarklockan ringde och var inte alls lika morgontrött som jag brukar vara. När vi skulle hålla ett muntligt föredrag på temat dröm och verklighet i samband med nationella proven i Svenska B så pratade jag just om sömn. Jag förespråkade att då och då st...