När denna blogg var ny så var jag alltid noggrann med att inte skriva om mig själv och mitt liv utan istället fokusera på sådant som berör alla. Det var en fantastisk idé men jag har med tiden insett att det begränsar mitt skrivande och att det troligtvis är den främsta orsaken till att bloggen uppdaterats så sällan detta år och föregående. Jag har redan skrivit om vikten av att då och då bryta mönster och det är precis vad jag ämnar göra nu. Jag skulle kunna skriva om dumma lagar och saker jag tycker är fel i samhället, men det gör redan andra så bra. Jag skulle kunna föra sofistikerade resonemang kring värderingar och hur man bör bygga sina åsikter kring dem, men dikteringshumöret vill inte riktigt infinna sig. Jag skulle kunna ägna flera timmar åt att komponera ihop en kärnfull text om vad som verkligen är viktigt, men jag använder hellre den tiden åt att faktiskt uppleva det. Så jag kämpar emot känslan av att min vardag inte intresserar utomstående och inleder detta inlägg med intentionen att beskriva just denna.
I onsdags förra veckan åkte jag 100 mil för att närvara vid begravningen av min styvfars mamma. Hennes mormor och morfar var samer och det var i deras grav i Jokkmokk som hon begravdes. Jag blev rörd av att se att min styvfars dotter insett värdet i att ha rötter hos samefolket, det märktes när hon höll tal och jojkade (samisk traditionell folksång) efter ceremonin. Dagen efter begravningen åkte vi till Udtja sameby, en av Sveriges mest isolerade och mygginfesterade platser. För att komma till byn måste man få tillstånd från försvarsmakten som använder området som övningsområde och dessutom åka dit med en medlem i samebyn för att kunna komma förbi de vägbommar som annars blockerar vägen. Känslan av att köra flera mil genom gammal urskog för att slutligen komma fram till en plats full av gamla byggnader och kåtor, där man fortfarande bedriver renskötsel, var häftig. Vi besökte några av de många naturliga grundvattenskällorna på området och lagade mat över öppen eld i en av kåtorna, medan vi lyssnade till berättelser om det förflutna. Jag och min mor gick även en promenad till ett fiskgjusebo ca en halvmil utanför byn, på vägen hittade vi hjortron och väl framme så seglade mamma eller pappa fiskgjuse ovanför oss. Om det inte hade varit för myggen hade jag gärna stannat längre.
Nu är jag hemma igen, något sliten efter resan men det är givetvis något tillfälligt. Imorgon ska jag träffa vänner och ha riskutbildning del 1 för MC. All utrustning är för övrigt köpt nu, mina två handledare är godkända och detaljer kring inköp av MC börjar klarna. Jag ska försöka övningsköra privat så mycket som möjligt den närmsta tiden och även boka tid för teoriprov och riskutbildning del 2. Förhoppningsvis har jag tagit körkortet innan nästa säsong börjat.
Kommentarer