Vilka relationer mellan människor är socialt accepterade i dagens samhälle? De kulturella normerna har ändrats så snabbt den senaste tiden att det knappast finns något entydigt svar på den frågan. För bara 100 år sedan var det här i vårt kalla norden i stort sett otänkbart att vara öppen med polyamorösa förhållanden och HBT.
Det är knappast okänt för någon att det genom historien har förekommit kulturer där homosexualitet varit fullständigt accepterat (antika Grekland), där kvinnorna haft mer uppsatta positioner än männen (vissa folkstammar som levt isolerade i djungeln) och där polygami förekommit (arabländerna). Det intressanta i sammanhanget är att vi just nu går mot en helt ny samhällsform där jämställdhetsarbetet sätts framför bevarandet av traditioner.Vi har fått en öppen debatt om obegränsade relationers och öppna förhållandens vara eller icke vara med en generell inriktning åt en positiv inställning till det hela, även fast det heterosexuella monogama förhållandet fortfarande är det absolut vanligaste. Allt fler (och jag är en av dem) för utilistiska resonemang med utgångspunkten i att så länge som ingen kommer till skada av det så är det okej.
Jag har inga problem med de som lever i polyamorösa eller liknande icke-normativa förhållanden men jag kan för tillfället inte se mig själv i ett sådant. Att kunna säga att man är tillsammans, att hon är min flickvän, öppnar vissa dörrar och stänger andra. Med rätt person så anser jag att fördelarna väger tyngre än nackdelarna.
Det är knappast okänt för någon att det genom historien har förekommit kulturer där homosexualitet varit fullständigt accepterat (antika Grekland), där kvinnorna haft mer uppsatta positioner än männen (vissa folkstammar som levt isolerade i djungeln) och där polygami förekommit (arabländerna). Det intressanta i sammanhanget är att vi just nu går mot en helt ny samhällsform där jämställdhetsarbetet sätts framför bevarandet av traditioner.Vi har fått en öppen debatt om obegränsade relationers och öppna förhållandens vara eller icke vara med en generell inriktning åt en positiv inställning till det hela, även fast det heterosexuella monogama förhållandet fortfarande är det absolut vanligaste. Allt fler (och jag är en av dem) för utilistiska resonemang med utgångspunkten i att så länge som ingen kommer till skada av det så är det okej.
Jag har inga problem med de som lever i polyamorösa eller liknande icke-normativa förhållanden men jag kan för tillfället inte se mig själv i ett sådant. Att kunna säga att man är tillsammans, att hon är min flickvän, öppnar vissa dörrar och stänger andra. Med rätt person så anser jag att fördelarna väger tyngre än nackdelarna.
Kommentarer