Fortsätt till huvudinnehåll

Och så var det ju det här med pengar...

Tid är pengar och pengar är makt (I Kung Henrys dikt "Tidelag" fortsätts här med makt är lag - tid e lag) så det är inte konstigt att pengar är så eftertraktat, när vi nu har den relationen till dem. För vem vill inte ha massor med tid och massor med makt? Då kan man väl göra precis vad som helst?

Vi är uppväxta med ständiga begränsningar. När vi var små (och i många fall även när vi blir äldre) så hade föräldrarna mycket att säga till om vad gäller i princip allting. Vi styrdes då liksom nu av lagar och bestämmelser. För att inte tala om dagisfröknar, lärare, badvakter, sura grannar, ovänliga vänner, ... Listan kan göras lång. Pengar kan ta oss från detta obehagliga.

Kanske är det just detta som lockar så med pengar, ett implicit löfte om att de kan ge oss det som vi alltid velat ha. Inte så mycket ett liv i lyx med dyra prylar, imponerande hus, snabba bilar och exotiska resor som självständighet och frihet. Få är medvetna om detta. En vanlig (och vettig) klyscha är att enbart pengar inte gör en lycklig. Detta vill jag relatera till en annan aspekt av människans natur, att vi alltid vill ha mer och att vi sällan vet vad som är bäst för oss. Jag vill dock stanna kvar vid uttrycket att pengar är makt, en stund till.

Hur många av oss strävar omedvetet efter att få mer makt? Om man frågar någon, vem som helst, så svarar denne antagligen något i stil med "Nej, jag vill inte ha mer makt. Det medför ansvar och är egentligen mest bara jobbigt. Jag vill inte styra och ställa över andra", något som säkert kan vara sant i vissa fall men knappast alla. Om man istället frågar om denne någon vill ha mer pengar så är svaret motsägelsefullt nog ett annat. Dessa begränsningar som vi har haft på oss under vår uppväxt väcker begär och outtalat så tänker många att allt kan köpas för pengar. Jag vill påstå att det är viktigt att vara medveten om detta, så att man kan kämpa emot istället för bli offer för sina egna oönskade drifter genom förnekelse.

Enbart pengar gör en inte lycklig. Det tål att upprepas. Lycka är harmoni, att trivas med sitt liv som det är och inte som det borde vara, att varje dag känna att man kommit närmare sitt innersta väsen, när det pirrar i magen och man måste springa. Inte för att hinna utan för att det känns som om man annars kommer att brinna. När man blundar och bilder av lugn sitter kvar på ens näthinna.

Pengar är bra att ha eftersom vårt samhälle är uppbyggt kring dem. De var från början ett sätt att underlätta byteshandel, återspegla att man har gjort sig förtjänt av saker, men som det är nu så är det inte alltid man har gjort sig förtjänt av pengar bara för att man äger dem. Fastna inte i tänket att du ska spara istället för att ge, investera istället för att njuta. Sök harmoni istället, sök försoning med din omgivning och med dig själv. Investera i relationer istället för valutaspekulationer.

Acceptera existensen av längtan efter frihet och makt men låt den inte styra dig. I första hand behöver vi trots allt känna oss uppskattade och insikten om det är mer värt än ett sexsiffrigt belopp på kontot.

Kommentarer

Anonym sa…
Man blir inte lycklig av pengar men olycklig om man ina har.

Pengar ger trygghet om man inte är rädd att bli bestulen.

Pappa

Populära inlägg i den här bloggen

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun