Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens observationer

Hon för sin hand 
genom det svallande lätta håret
Skapar nya benor och volym
Utväxten skvallrar om hennes uppgivna fåfänga
Hon har inte orkat blondera sitt bruna hår
Eller så vill hon inte
Våra blickar möts kort
Hon vill inte veta av mig
Jag vet inte vad jag vill
Men det vet inte hon

Utanför sveper landskapet förbi
Hon för handen genom håret igen
Prydligt sminkade ögon och målade ögonbryn
Lagom, lite för lagom
Hon för handen genom håret två gånger till
Och igen
Hon gillar nog känslan av sitt hår

Nästa, Knivsta
En pimpad polo bakom ett metallstaket
Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av

En man med bitter uppsyn och uppknäppt skjorta går förbi
Ställer sig vid dörren och pillar, snurrar, frånvarande, på något
Vad kan det vara för något?
Hans blick är stirrig och han ser sig om
Ser ut på landskapet som sveper förbi
Jag tittar på hans mustasch
Funderar på om han störs av det
Vi lämnar Knivsta

Mannen på andra sidan sätet framför mig sitter vänd mot mig
Han lutar huvudet mot stolen mellan oss
Det gör han alltid
Eller vad vet jag?
Våra blickar möttes för länge sedan
Sedan lutade han huvudet mot stolen
Lite galen eller påverkad är han nog i varje fall

I Knivsta klev en man på och satte sig snett mitt emot mig
Eller, att kalla honom för man är väl att ta i, precis som de andra två
I takt med att man blir äldre så slutar män vara män
De blir jämnåriga och mänskliga
Flogging Molly står det på hans gröna tröja
Han har alldeles för mycket vax i håret
Precis som jag hade när jag var ung

Den galne blinkar med ena ögat
Den pillande snurrande frånvarande mannen
håller något i sin andra hand också
Jag kommer aldrig att få veta vad
Flogging Molly-killen är som uppslukad av sin telefon
Precis som resten av passagerarna
Säkert hon med utväxten också
Men det vet inte jag
Den galne sitter i vägen
Utgång Central-station
Du har väl köpt din biljett?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...
5 kommentarer
Läs mer

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...
Skicka en kommentar
Läs mer