Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens observationer

Hon för sin hand 
genom det svallande lätta håret
Skapar nya benor och volym
Utväxten skvallrar om hennes uppgivna fåfänga
Hon har inte orkat blondera sitt bruna hår
Eller så vill hon inte
Våra blickar möts kort
Hon vill inte veta av mig
Jag vet inte vad jag vill
Men det vet inte hon

Utanför sveper landskapet förbi
Hon för handen genom håret igen
Prydligt sminkade ögon och målade ögonbryn
Lagom, lite för lagom
Hon för handen genom håret två gånger till
Och igen
Hon gillar nog känslan av sitt hår

Nästa, Knivsta
En pimpad polo bakom ett metallstaket
Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av

En man med bitter uppsyn och uppknäppt skjorta går förbi
Ställer sig vid dörren och pillar, snurrar, frånvarande, på något
Vad kan det vara för något?
Hans blick är stirrig och han ser sig om
Ser ut på landskapet som sveper förbi
Jag tittar på hans mustasch
Funderar på om han störs av det
Vi lämnar Knivsta

Mannen på andra sidan sätet framför mig sitter vänd mot mig
Han lutar huvudet mot stolen mellan oss
Det gör han alltid
Eller vad vet jag?
Våra blickar möttes för länge sedan
Sedan lutade han huvudet mot stolen
Lite galen eller påverkad är han nog i varje fall

I Knivsta klev en man på och satte sig snett mitt emot mig
Eller, att kalla honom för man är väl att ta i, precis som de andra två
I takt med att man blir äldre så slutar män vara män
De blir jämnåriga och mänskliga
Flogging Molly står det på hans gröna tröja
Han har alldeles för mycket vax i håret
Precis som jag hade när jag var ung

Den galne blinkar med ena ögat
Den pillande snurrande frånvarande mannen
håller något i sin andra hand också
Jag kommer aldrig att få veta vad
Flogging Molly-killen är som uppslukad av sin telefon
Precis som resten av passagerarna
Säkert hon med utväxten också
Men det vet inte jag
Den galne sitter i vägen
Utgång Central-station
Du har väl köpt din biljett?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

Motsägelser

Det maximala straffet för grovt skattebrott är sex års fängelse. Det maximala straffet för våldtäkt är fyra år, om våldets eller hotets art anses som "mindre allvarligt" (!?) eller om "förmildrande omständigheter" råder. En frisör klipper håret på alla som inte klipper sig själva. Klipper hon sitt eget hår? Påståendet att det finns röda äpplen stärker hypotesen att alla smaragder är gröna, eftersom en konsekvens av hypotesen är att om ett föremål inte är grönt så är det inte en smaragd. Om vi skulle undersöka alla föremål som inte är gröna så skulle vi ju kunna vara helt säkra på att alla smaragder är gröna... Om man är smart så är man ointelligent Om man inte är ointelligent så är man inte en samhällsvetare Om man inte är samhällsvetare så är man inte smart ...eller? Om man bit för bit reparerar en bil så att man till slut har bytt ut varenda del av den; är det fortfarande samma bil? Detta påstående är falskt.

Möjligheter

Jag vill på förhand lägga in en ansvarsfriskrivning för det här inlägget. Inte för att det kommer att uppröra någon utan för att jag har skrivit om mig själv i så positiv anda att jag är osäker på om det kommer att landa i god jord. Det här inlägget skrev jag en natt i Värmland när jag var på besök hos min syster och jag vill inte ändra på det bara för att jag i mer vaket tillstånd har jantelagen ekandes i bakhuvudet. Inlägget kan ses som ett svar på en fråga, men jag är inte helt säker på vad frågan var. Jag är en sån som får saker gjorda. Det kanske låter lite skrytigt och högmodigt, och det är det väl också, men det finns ändå en viss sanning i det. Visst, jag har tänkt skriva ett ordentligt CV i säkert ett år utan att det blivit av, men det är ju just för att jag vill att det ska vara precis det, ordentligt! Det mesta andra får jag gjort. Mestadels handlar det om små saker som att jag diskar direkt istället för att skjuta på det tills det blir ett berg av tallrikar med ingrodd smut...