Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens observationer

Hon för sin hand 
genom det svallande lätta håret
Skapar nya benor och volym
Utväxten skvallrar om hennes uppgivna fåfänga
Hon har inte orkat blondera sitt bruna hår
Eller så vill hon inte
Våra blickar möts kort
Hon vill inte veta av mig
Jag vet inte vad jag vill
Men det vet inte hon

Utanför sveper landskapet förbi
Hon för handen genom håret igen
Prydligt sminkade ögon och målade ögonbryn
Lagom, lite för lagom
Hon för handen genom håret två gånger till
Och igen
Hon gillar nog känslan av sitt hår

Nästa, Knivsta
En pimpad polo bakom ett metallstaket
Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av

En man med bitter uppsyn och uppknäppt skjorta går förbi
Ställer sig vid dörren och pillar, snurrar, frånvarande, på något
Vad kan det vara för något?
Hans blick är stirrig och han ser sig om
Ser ut på landskapet som sveper förbi
Jag tittar på hans mustasch
Funderar på om han störs av det
Vi lämnar Knivsta

Mannen på andra sidan sätet framför mig sitter vänd mot mig
Han lutar huvudet mot stolen mellan oss
Det gör han alltid
Eller vad vet jag?
Våra blickar möttes för länge sedan
Sedan lutade han huvudet mot stolen
Lite galen eller påverkad är han nog i varje fall

I Knivsta klev en man på och satte sig snett mitt emot mig
Eller, att kalla honom för man är väl att ta i, precis som de andra två
I takt med att man blir äldre så slutar män vara män
De blir jämnåriga och mänskliga
Flogging Molly står det på hans gröna tröja
Han har alldeles för mycket vax i håret
Precis som jag hade när jag var ung

Den galne blinkar med ena ögat
Den pillande snurrande frånvarande mannen
håller något i sin andra hand också
Jag kommer aldrig att få veta vad
Flogging Molly-killen är som uppslukad av sin telefon
Precis som resten av passagerarna
Säkert hon med utväxten också
Men det vet inte jag
Den galne sitter i vägen
Utgång Central-station
Du har väl köpt din biljett?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun