Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsbrist

Fredag den 13. Just en snygg dag att göra comeback på.

Det var åtskilliga månader sen jag skrev här sist och jag har inte tänkt på det särskilt mycket, mer än när någon nämner att de läst saker jag skrivit här. De gånger det har hänt har jag blivit glad, för det betyder att de som läst vad jag skrivit även har lagt det på minnet.

Om två timmar börjar jag jobba. Igår skrev jag tenta i programkonstruktion och fördrev kvällen med att uppdatera IT-wikin, moderera forum på helgon.net, träna wushu och umgås med två nära vänner. När jag sedan kom hem vid tolvtiden på natten så satte jag mig och spelade the sims 2 ända tills solen gick upp (och drack ett par öl, varav den ena smakade förskräckligt och den andra är en av mina favoriter). Jag satt inte uppe hela natten med the sims för att jag verkligen ville utan jag gjorde det för att orka med natten som kommer, för att kunna sova bort hela dagen idag. Jag vaknade nämligen vid 4-tiden på eftermiddagen, efter 10 timmars sömn.

Förhoppningsvis kommer det att hjälpa mig att klara av att jobba natt nu och dubba pass inklusive ett nattpass imorgon, men jag kan inte hjälpa att jag känner en viss ångest inför min situation just nu. Jag har inte pluggat så mycket som jag skulle vilja göra inför elkretsteori-tentan på tisdag och det är många frågetecken kring nästa helg. För att återknyta till rubriken så känns det som att jag inte har den tid jag behöver just nu, men jag vet ju samtidigt att det snarare är en fråga om hur jag använder den tid jag har. Jag hade kanske inte kunnat plugga inatt istället för att spela, men jag hade kunnat sova och istället härdat ut med att vara trött under tiden jag jobbar.

Jag har flickvän nu, sedan den 30 juli. Matilda heter hon och bor utanför Jönköping. Antagligen kommer jag att tillbringa nästa helg med henne, men det kan också bli så att jag jobbar då också. Frågan är om det är värt det. Innan jag började skriva detta inlägg så lästa jag några som jag skrivit förut och fastnade särskilt för "uppvaknande". Man måste se saker ur större perspektiv ibland och det krävs inte mycket ansträngning för att förstå att jag skulle må bättre av att vara med min älskling än av att jobba 20 timmar på en helg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

Tallrikarna från Ikea

Jag vill vara den vars namn står på billiga tallrikar från Ikea som ingen tycker är särskilt fina men som sålts i hundra miljoner exemplar. Mitt namn ska stå där och ge bekräftelse på att jag åtminstone är värd 15 kr (på grund av defekt, ordinarie pris 25 kr). Jag vill ge världen rena vita linjer att förhålla sig till när allt annat känns tungt och ohanterligt. De ska vara tåliga och flexibla. En blank rund yta att spegla sig i och tänka “Det kanske inte är så illa ändå”. Jag vill att mitt namn sprids över alla världens hav, i lådor från Kina och Polen lastade i containrar. Först då är jag på riktigt en Designer, en sån där som lyckats. För hur ska jag annars kunna motivera min existens? Två studenter har blivit kära och delar nu på sin första måltid tillsammans. Självklart var det dem jag tänkte på när jag designade tallriken, de skulle inte klara sig utan mig. Den är så billig att den lämnades kvar av någon som flyttat från korridoren för länge sen. Försök någon gång att äta...