Så var det nyårsafton igen och världens bloggar fylls av krystade inlägg om allt och ingenting. 2010 har för mig varit året då jag börjat intressera mig för motorcyklar, sagt upp mig från mitt jobb som diskare och avverkat ännu ett år på universitetet med bra betyg (nu senast en 5a i transformmetoder, en tenta som 88 av 142 personer kuggade). Sedan kanske man bör uppmärksamma viktiga icke-händelser som att jag fortfarande är tillsammans med Matilda och att jag klarat mig utan personliga kriser och sviktande hälsa. Världen lär minnas 2010 som året då wikileaks blev uppmärksammat på allvar. Inrikes skulle jag nog klassa SDs inträde i riksdagen som en av de större händelserna.
Firandet av nya året kommer för mig att innebära middag i Emils och Johannas nya lägenhet, följt av fest i ett kollektiv strax norr om Uppsala. Jag tänker inte dricka mer än nödvändigt för att komma in i en lagom feststämning och hoppas (och tror) på bättre stämning än det var på halloween-festen. Sedan är det nyårsdagen då jag fyller år och då tänkte jag försöka träffa mor min. Pappa umgicks jag med igår, vi var på middag hos min halvsyster Irene. Åt oxfilé, bytte julklappar och tittade på diabilder från hennes barndom; allt medan hennes pojke sprang runt och lekte med lego och på sitt egna charmiga vis uttryckte missnöje över att allt inte alltid var som han ville att det skulle vara.
Jag ser fram emot 2011. Det kommer förhoppningsvis innebära en hel del mc-körning för min del, har några lösa planer på att köra i Norge, på Gotland och eventuellt lite söderut. Vi får hoppas att det blir bensinkostnaden och inte något annat som sätter gränserna för det hela. Kanske flyttar jag ut ur mitt studentrum till förmån för en lägenhet, men det är inte överdrivet troligt. Förhoppningsvis har jag tid att träna mer, återuppta kontakten med gamla vänner och träffa nya intressanta individer. Att skaffa ett jobb/extraknäck som jag trivs med och samtidigt upprätthålla flytet med plugget vore inte helt fel. Modellfotografering är inte något jag prioriterar men man vet aldrig, har en favoritfotograf jag gärna jobbar med igen men agenturen (som verkar ha fått nytt liv) har jag gått ur.
Nu lockar sängen.
Kommentarer