Fortsätt till huvudinnehåll

Summering av 2010

Så var det nyårsafton igen och världens bloggar fylls av krystade inlägg om allt och ingenting. 2010 har för mig varit året då jag börjat intressera mig för motorcyklar, sagt upp mig från mitt jobb som diskare och avverkat ännu ett år på universitetet med bra betyg (nu senast en 5a i transformmetoder, en tenta som 88 av 142 personer kuggade). Sedan kanske man bör uppmärksamma viktiga icke-händelser som att jag fortfarande är tillsammans med Matilda och att jag klarat mig utan personliga kriser och sviktande hälsa. Världen lär minnas 2010 som året då wikileaks blev uppmärksammat på allvar. Inrikes skulle jag nog klassa SDs inträde i riksdagen som en av de större händelserna.

Firandet av nya året kommer för mig att innebära middag i Emils och Johannas nya lägenhet, följt av fest i ett kollektiv strax norr om Uppsala. Jag tänker inte dricka mer än nödvändigt för att komma in i en lagom feststämning och hoppas (och tror) på bättre stämning än det var på halloween-festen. Sedan är det nyårsdagen då jag fyller år och då tänkte jag försöka träffa mor min. Pappa umgicks jag med igår, vi var på middag hos min halvsyster Irene. Åt oxfilé, bytte julklappar och tittade på diabilder från hennes barndom; allt medan hennes pojke sprang runt och lekte med lego och på sitt egna charmiga vis uttryckte missnöje över att allt inte alltid var som han ville att det skulle vara.

Jag ser fram emot 2011. Det kommer förhoppningsvis innebära en hel del mc-körning för min del, har några lösa planer på att köra i Norge, på Gotland och eventuellt lite söderut. Vi får hoppas att det blir bensinkostnaden och inte något annat som sätter gränserna för det hela. Kanske flyttar jag ut ur mitt studentrum till förmån för en lägenhet, men det är inte överdrivet troligt. Förhoppningsvis har jag tid att träna mer, återuppta kontakten med gamla vänner och träffa nya intressanta individer. Att skaffa ett jobb/extraknäck som jag trivs med och samtidigt upprätthålla flytet med plugget vore inte helt fel. Modellfotografering är inte något jag prioriterar men man vet aldrig, har en favoritfotograf jag gärna jobbar med igen men agenturen (som verkar ha fått nytt liv) har jag gått ur.

Nu lockar sängen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

Tallrikarna från Ikea

Jag vill vara den vars namn står på billiga tallrikar från Ikea som ingen tycker är särskilt fina men som sålts i hundra miljoner exemplar. Mitt namn ska stå där och ge bekräftelse på att jag åtminstone är värd 15 kr (på grund av defekt, ordinarie pris 25 kr). Jag vill ge världen rena vita linjer att förhålla sig till när allt annat känns tungt och ohanterligt. De ska vara tåliga och flexibla. En blank rund yta att spegla sig i och tänka “Det kanske inte är så illa ändå”. Jag vill att mitt namn sprids över alla världens hav, i lådor från Kina och Polen lastade i containrar. Först då är jag på riktigt en Designer, en sån där som lyckats. För hur ska jag annars kunna motivera min existens? Två studenter har blivit kära och delar nu på sin första måltid tillsammans. Självklart var det dem jag tänkte på när jag designade tallriken, de skulle inte klara sig utan mig. Den är så billig att den lämnades kvar av någon som flyttat från korridoren för länge sen. Försök någon gång att äta...