Det finns vissa element i min vardag som jag skulle klara mig bättre utan, men som jag envisas med att ägna tid åt om och om igen. Ett återkommande mönster i detta är att jag sitter framför datorn timmar i sträck och ägnar mig åt saker med varierande grad av produktivitet. Det är som en förbannelse, ledd av ett i det närmaste självdestruktivt behov av förströelse. Om det inte vore för att jag läser till civ. ing. inom IT så skulle jag seriöst överväga att helt sluta ägna tid åt datorer, mobiltelefoner, tv och spelkonsoler. De tre sistnämnda lyckas jag faktiskt förvånansvärt bra med att hålla mig borta från, men datorer stjäl uppskattningsvis 50 % av min vakna tid och det känns uppriktigt talat inte helt okej. Särskilt med tanke på att åtminstone en tredjedel av den tiden utgörs av facebook och, vad värre är, facebook-spel.
Tanken att blockera alla facebook-applikationer känns lika lockande som skrämmande. Jag skulle få mer tid över till annat, sådant som faktiskt gör skillnad. Det är ingen som blir imponerad av de prestationer jag gör i mitt spelande, snarare tvärtom. Det gör mig inte lyckligare och tillför egentligen inget alls i mitt liv mer än tidsfördriv och en oas från att behöva arbeta hela tiden. När jag kommer till en punkt då jag inte förmår att koncentrera mig mer på det jag håller på med för tillfället så öppnar jag en ny tabb, loggar in och spelar i 10 min, för att i bästa fall återgå till det jag höll på med efteråt. Istället för att gå ut och andas frisk luft, fundera över hur jag vill tillbringa resten av dagen och morgondagen eller prata med personer i min omgivning. Det som gör tanken på att blockera applikationerna så skrämmande är att det blir en sådan slutgiltig bekräftelse på att jag inte har något för den tid jag investerat i spelandet. Jag antar att jag borde vara glad över att det inte kostat mig pengar och att jag kommer till den här insikten nu och inte efter ytterligare månader av spelande.
När jag började skriva det här inlägget så hade jag inte bestämt mig; nu har jag det. Från och med nu ska jag inte ägna en sekund till åt facebook-spelande, eller andra hjärndöda småspel heller för den delen. Jag tror att det är helt och hållet omöjligt för någon som inte spelat så mycket som jag har att förstå hur svårt det är att fatta det beslutet. Nu går jag in och raderar mina spelkonton.
...
Så. Allt borta.
Tanken att blockera alla facebook-applikationer känns lika lockande som skrämmande. Jag skulle få mer tid över till annat, sådant som faktiskt gör skillnad. Det är ingen som blir imponerad av de prestationer jag gör i mitt spelande, snarare tvärtom. Det gör mig inte lyckligare och tillför egentligen inget alls i mitt liv mer än tidsfördriv och en oas från att behöva arbeta hela tiden. När jag kommer till en punkt då jag inte förmår att koncentrera mig mer på det jag håller på med för tillfället så öppnar jag en ny tabb, loggar in och spelar i 10 min, för att i bästa fall återgå till det jag höll på med efteråt. Istället för att gå ut och andas frisk luft, fundera över hur jag vill tillbringa resten av dagen och morgondagen eller prata med personer i min omgivning. Det som gör tanken på att blockera applikationerna så skrämmande är att det blir en sådan slutgiltig bekräftelse på att jag inte har något för den tid jag investerat i spelandet. Jag antar att jag borde vara glad över att det inte kostat mig pengar och att jag kommer till den här insikten nu och inte efter ytterligare månader av spelande.
När jag började skriva det här inlägget så hade jag inte bestämt mig; nu har jag det. Från och med nu ska jag inte ägna en sekund till åt facebook-spelande, eller andra hjärndöda småspel heller för den delen. Jag tror att det är helt och hållet omöjligt för någon som inte spelat så mycket som jag har att förstå hur svårt det är att fatta det beslutet. Nu går jag in och raderar mina spelkonton.
...
Så. Allt borta.
Kommentarer