Skön film som väckte intressanta tankar. Vyerna fick mig att längta till berg och sjöar, både till Norrland och franska rivieran. Handlingen och karaktärerna var också intressanta, lite som en blandning av 100-åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann (som jag visserligen bara har läst delar av och inte sett som film) och något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på just nu. Ibland kändes det som realistiska porträtt, ibland inte alls.
Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen så jag nöjer mig med att säga att huvudrollen är en man som fyller 73 och att hans barn försöker lura honom till att sälja huset så att de kan få tillgång till pengarna. Samtidigt har vi den unga städerskan som stjäl hans saker och i allmänhet lider av dålig moral men som utvecklas under filmens gång på ett något oförutsägbart sätt.
I somras skulle jag ha fjällvandrat i Norge men en av vännerna som jag skulle ha gjort det med bröt foten och då kunde varken hon eller hennes pojkvän (den andra vännen) följa med så det blev inställt. Jag sörjer att det blev så och funderar fortfarande på om man kanske borde ge sig av trots allt. Min flickvän kan eventuellt tänkas följa med och det vore fantastiskt att få tillbringa en vecka i ödemarken med henne. Jag ser framför mig en fullständig frihet från alla måsten, där dagarna istället fylls upp av vidsträckta landskap, fysiska utmaningar och porlande fjällbäckar i solnedgången. Samtidigt har jag precis börjat komma igång med exjobbet och jag känner viss press med att bli klar med det så att jag kan börja jobba igen.
Svårt att veta vad man bör prioritera. Med tanke på dagens problem med psykisk ohälsa så borde man kanske prioritera att dra till fjälls. Man lever ju bara en gång, och då skulle jag slippa det där stinget av avundsjuka när jag läser på facebook om andra personers fantastiska semestrar. Min semester var inte så pjåkig heller egentligen, jag var på skrivarkurs på Öland och jag har tillbringat många sköna dagar i solen lyssnandes på sommar i P1 med en låda jordgubbar inom räckhåll.
Filmen väckte även drömmar om framtiden. Om en vacker villa i en bergssluttning i ett främmande land. Bo där och jobba på något spännande projekt, bara återvända till Sverige när det är som vackrast. Jag tänker låta den drömmen växa och se vad den kan utvecklas till. Kanske åka till några platser som passar in i bilden jag har för mitt inre och känna efter om det är en dröm som tål att förverkligas.
Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen så jag nöjer mig med att säga att huvudrollen är en man som fyller 73 och att hans barn försöker lura honom till att sälja huset så att de kan få tillgång till pengarna. Samtidigt har vi den unga städerskan som stjäl hans saker och i allmänhet lider av dålig moral men som utvecklas under filmens gång på ett något oförutsägbart sätt.
I somras skulle jag ha fjällvandrat i Norge men en av vännerna som jag skulle ha gjort det med bröt foten och då kunde varken hon eller hennes pojkvän (den andra vännen) följa med så det blev inställt. Jag sörjer att det blev så och funderar fortfarande på om man kanske borde ge sig av trots allt. Min flickvän kan eventuellt tänkas följa med och det vore fantastiskt att få tillbringa en vecka i ödemarken med henne. Jag ser framför mig en fullständig frihet från alla måsten, där dagarna istället fylls upp av vidsträckta landskap, fysiska utmaningar och porlande fjällbäckar i solnedgången. Samtidigt har jag precis börjat komma igång med exjobbet och jag känner viss press med att bli klar med det så att jag kan börja jobba igen.
Svårt att veta vad man bör prioritera. Med tanke på dagens problem med psykisk ohälsa så borde man kanske prioritera att dra till fjälls. Man lever ju bara en gång, och då skulle jag slippa det där stinget av avundsjuka när jag läser på facebook om andra personers fantastiska semestrar. Min semester var inte så pjåkig heller egentligen, jag var på skrivarkurs på Öland och jag har tillbringat många sköna dagar i solen lyssnandes på sommar i P1 med en låda jordgubbar inom räckhåll.
Filmen väckte även drömmar om framtiden. Om en vacker villa i en bergssluttning i ett främmande land. Bo där och jobba på något spännande projekt, bara återvända till Sverige när det är som vackrast. Jag tänker låta den drömmen växa och se vad den kan utvecklas till. Kanske åka till några platser som passar in i bilden jag har för mitt inre och känna efter om det är en dröm som tål att förverkligas.
Kommentarer