Fortsätt till huvudinnehåll

Stjärnbilden

Min fjäril. Någon gång ska jag ta reda på vilka ni sex stjärnor är.

För närvarande vet jag endast vad ni betyder för mig just nu.. Vilka människor jag förknippar er med (de blir fler och fler), vilka känslor ni förmedlar till mig och vilka ideal ni står för.

Styrkan - som finns i alla individer (I jämförelse så står Orion för mig för den målmedvetna och uttryckta styrkan)
Ödmjukheten - att inte förstora upp sig själv, förmågan till empati
Skönheten - vackra ting och personer, att bry sig om sitt utseende
Tillgivenheten - kärlek, hängivelse, beroende
Individualismen - följa sin övertygelse, göra svåra val, självförtroende
Passionen - nattens och eldens magi, kärlekens rus, lidandets verklighet

Sådant som känns löjligt när man formulerar det i ord, men som är oerhört kraftfullt i verkliga livet helt enkelt. Tål att tänkas över om det verkligen är dessa sex det handlar om och kanske kommer en reviderad kungörelse inom kort, kanske vågar jag till och med nämna personerna och känslorna då.

Allt detta blandas till en enda upplevelse när jag ser dessa stjärnor och kanske är det därför det är så svårt att beskriva det. Allting på en gång liksom. =S Positivt och negativt, fint och äckligt. Mest fint. =)

Ps. Jag har lagt ut ett inlägg som jag började skriva på i mars: http://erif89.blogspot.com/2008/03/relationsanarki.html Blev två på en kväll nu också, något som jag försökte undvika tidigare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...