Den fria tanken

Jag vill vara den vars namn står på billiga tallrikar från Ikea som ingen tycker är särskilt fina men som sålts i hundra miljoner exemplar. Mitt namn ska stå där och ge bekräftelse på att jag åtminstone är värd 15 kr (på grund av defekt, ordinarie pris 25 kr). Jag vill ge världen rena vita linjer att förhålla sig till när allt annat känns tungt och ohanterligt. De ska vara tåliga och flexibla. En blank rund yta att spegla sig i och tänka “Det kanske inte är så illa ändå”. Jag vill att mitt namn sprids över alla världens hav, i lådor från Kina och Polen lastade i containrar. Först då är jag på riktigt en Designer, en sån där som lyckats. För hur ska jag annars kunna motivera min existens? Två studenter har blivit kära och delar nu på sin första måltid tillsammans. Självklart var det dem jag tänkte på när jag designade tallriken, de skulle inte klara sig utan mig. Den är så billig att den lämnades kvar av någon som flyttat från korridoren för länge sen. Försök någon gång att äta...

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.

Det finns yttre distraktioner (notifieringar, personer som försöker prata med dig, ljud och rörelser i omgivningen, m.m.) och inre distraktioner (plötsliga infall, tankar kring saker du behöver göra, dagdrömmar, m.m.) och dessa behöver behandlas på lite olika sätt. Yttre: När du blir distraherad, upprepa för dig själv vad det är du håller på att distraheras från, "jag skriver". Fortsätt upprepa, säg det en gång högt om det behövs. Gör sedan klart det du höll på med och först därefter kan du ge din uppmärksamhet till det som distraherade - och då kan du ge det din fulla uppmärksamhet. Inre: Om infallet är något du inte alls behöver göra, upprepa för dig själv "jag skriver". Om det är något som du kan göra senare så skriv ner det på ett papper och återgå sedan direkt till det du höll på med. Om det är något du måste ta tag i direkt, skriv istället ned vad du höll på med innan du gör det. Det här är tekniker jag börjat använda ganska nyligen, och än så länge så f...

Min förra konsultchef kommer att hålla en intern dragning/kompetenslunch på temat "X saker jag önskar att någon hade berättat för mig när jag började jobba" om ett par veckor och jag passade på att skriva ihop en lista med insikter jag fått efter min korta tid i branchen. Dessa representerar inte valtechs syn på konsultmässighet i stort, utan är helt och hållet mina egna perspektiv, som dessutom kan komma att förändras. Affärsmässighet är viktigare än ärlighet Från vårt privata liv är vi vana vid att underhålla våra relationer genom att alltid vara så öppna som möjligt med våra känslor, ständigt uttrycka det vi verkligen känner i möjligaste mån. Relationer mellan konsult och kund kan inte byggas på det sättet eftersom kunder betalar oss för att utföra ett visst arbete. Uppriktighet och att spela med öppna kort kan fortfarande fylla en viktig funktion genom att skapa tillit och upptäcka misstag innan de hinner göra ordentlig skada, men det finns fall där det istället skapa...

I stort sett varje dag åker jag tåg mellan Uppsala och Stockholm. Om jag kan spara 10 min per enkelresa på att cykla och gå fort och passa in tåget precis så blir det ca 2 timmar per vecka. Jag vet inte hur många gånger jag missat tåget mellan Uppsala och Stockholm på grund av det här tankesättet. Visst är det så att jag betydligt oftare har lyckats komma precis i sista stund och hunnit med, men de gånger jag misslyckas så kan det förstöra återstående del av dagen och all den stress jag utsätter mig för oavsett om jag hinner eller inte går inte att mäta i vare sig pengar eller tid. Egentligen är det inte ett medvetet val som lett till att jag börjat göra så här, det har bara blivit så och det har på något vis blivit en del av min personlighet som jag har svårt att bli av med.   Det återspeglar sig även i andra sammanhang; när jag sitter uppe och försöker bli klar med något istället för att gå och lägga mig, inför längre resor, när jag försöker bli klar med det jag håller på med ...

En dikt till en vän, som levt med ledsmärtor och nu har opererats. En hyllning till hennes styrka: Where others would fall, you will prevail. When others would crawl, your efforts avail. Your pain is the hall, from which you'll soon bail. Stand ready to call: I Will Not Fail!

TLDR; Genom att lägga energi på detaljer så blir det svårare att anpassa sig till nya insikter och se till helheten. Detta kan på sikt få en att prestera dåligt, och därmed må dåligt, och man hamnar i en negativ spiral. Lösningen kan vara att härda ut, att ändra sitt beteende eller att hitta nya förutsättningar. Jag har sedan i våras/början av sommaren arbetat med mitt exjobb om testning av JS (JavaScript), som senare utvecklades till att även handla om testning av Standard ML . När jag började hade jag skrivit mindre än tusen rader JS-kod, jag var med andra ord en nybörjare och det var till stor del därför jag valde ämnet – för att lära mig JS ordentligt. Att jag valde att fokusera på just testning berodde mycket på att jag i talangprojektet på Valtech i våras upplevde att vi hade stått handfallna inför hur man skulle gå tillväga med just testning av JS (vi testade vår övriga kod hyfsat utförligt med både enhetstester och integrationstester) och när jag hörde mig för så var det må...