Den fria tanken

Det är sällan som jag håller mig uppdaterad med nyheter och så var även idag då Matilda kom hem och berättade att det hänt något i Norge. Jag kollade lite nyhetssidor om vad som faktiskt hänt och gav mig sen iväg för att handla lite mat. På vägen fick jag upp "Skandinavien-patriotiska" tankar om att man kanske borde gå med i armén och få en chans att hämnas för det som hänt (mot vilka som nu är skyldiga), men bara några sekunder senare så insåg jag hur korkat det är att tänka så. Om "vi" börjar med hämnd-aktioner så kommer våldet bara att trappas upp. Det värsta som kan hända (och, tråkigt nog, bland det troligaste) är nog att de nordiska länderna ökar sitt militära och diplomatiska stöd för USAs "war on terrorism". Jag hoppas verkligen att de med makt att bestämma över sånt här har vett nog att också se den större bilden.

Jag vill på förhand lägga in en ansvarsfriskrivning för det här inlägget. Inte för att det kommer att uppröra någon utan för att jag har skrivit om mig själv i så positiv anda att jag är osäker på om det kommer att landa i god jord. Det här inlägget skrev jag en natt i Värmland när jag var på besök hos min syster och jag vill inte ändra på det bara för att jag i mer vaket tillstånd har jantelagen ekandes i bakhuvudet. Inlägget kan ses som ett svar på en fråga, men jag är inte helt säker på vad frågan var. Jag är en sån som får saker gjorda. Det kanske låter lite skrytigt och högmodigt, och det är det väl också, men det finns ändå en viss sanning i det. Visst, jag har tänkt skriva ett ordentligt CV i säkert ett år utan att det blivit av, men det är ju just för att jag vill att det ska vara precis det, ordentligt! Det mesta andra får jag gjort. Mestadels handlar det om små saker som att jag diskar direkt istället för att skjuta på det tills det blir ett berg av tallrikar med ingrodd smut...

Så var det nyårsafton igen och världens bloggar fylls av krystade inlägg om allt och ingenting. 2010 har för mig varit året då jag börjat intressera mig för motorcyklar, sagt upp mig från mitt jobb som diskare och avverkat ännu ett år på universitetet med bra betyg (nu senast en 5a i transformmetoder, en tenta som 88 av 142 personer kuggade). Sedan kanske man bör uppmärksamma viktiga icke-händelser som att jag fortfarande är tillsammans med Matilda och att jag klarat mig utan personliga kriser och sviktande hälsa. Världen lär minnas 2010 som året då wikileaks blev uppmärksammat på allvar. Inrikes skulle jag nog klassa SDs inträde i riksdagen som en av de större händelserna. Firandet av nya året kommer för mig att innebära middag i Emils och Johannas nya lägenhet, följt av fest i ett kollektiv strax norr om Uppsala. Jag tänker inte dricka mer än nödvändigt för att komma in i en lagom feststämning och hoppas (och tror) på bättre stämning än det var på halloween-festen. Sedan är det nyår...

Sverige lär vara ett av världens främsta nästen för politisk korrekthet. Särskilt inom arbetet för jämlikhet mellan könen, där det nu tycks vara norm att blunda för faktiska fysiska och psykiska olikheter och istället anse att kön är en social konstruktion. Så långt finns väl inga större problem med det hela, givetvis ska man uppmuntra nya tankemönster och perspektiv, men när det går så långt att man inom kommunal räddningstjänst börjar kräva positiv särbehandling och förbjuder hårda intagningstest för att uppnå en "jämställd könsfördelning" på minst 40 % kvinnor så börjar åtminstone jag känna ett visst obehag. För det första: Om man nu strävar efter ett mer jämställt samhälle, borde man inte fokusera mindre på könen snarare än tvärtom? Att prata om könsmaktsordning och kvotera efter kön framhäver bara könsrollerna ännu mer och ökar motsättningarna män och kvinnor emellan. För det andra: Är det inte viktigare att räddningstjänsten består av människor som faktiskt kan utföra r...

Idag skickade jag in min avskedsansökan till Svenssons restauranger i Uppsala AB. Inga fler 14-timmarspass i disken för min del alltså! Främsta anledningen var att jag har fått inse att jobbet fått mig att må dåligt, psykiskt innan och under tiden, fysiskt efter varje pass. Jag har försökt att balansera min insats så att jag klarar av det utan att för den skull göra ett dåligt jobb, men det har gått ut över mitt mående så nu får det vara. Min ekonomi går ihop även utan jobbet som det är nu och jag är engagerad på så många håll att tiden knappt räcker till ändå, så jag är övertygad om att det var rätt sak att göra. Nu kan jag fokusera på studierna, Matilda, träningen, m.m. Just nu har jag två projekt som drar in pengar utöver studiemedlen, nämligen uppdrag som lots och labbassistent på universitetet. Det förstnämnda handlar om att jag tar hand om och vägleder nya studenter i IT-programmet, det sistnämnda innebär att jag agerar handledare vid laborationer i kursen programkonstruktion och...

Man kan tycka att det är jobbigt att bli gammal, men betänk alternativet så är det inte så illa ändå. Idag har jag varit på min mosters mans begravning. Det var fullsatt i kyrkan och många var ledsna, han hade en härlig personlighet och dog förhållandevis ung. Det är andra gången i år som en släkting dör. Samtidigt ligger min farfar och svävar på gränsen mellan liv och död. De senaste åren har jag tänkt att jag ska besöka min farfar men jag tror att jag har varit rädd för att han inte ska höra vad jag säger eller ens känna igen mig. Just nu känner jag att det inte spelar någon roll, det känns så hemskt att han är på väg bort nu och att jag inte har träffat honom på länge. Han har levt ensam i sitt radhus, med få glädemoment utöver när pappa ringt och pratat med honom. Att jag ska komma på hans begravning utan att ha tagit mig tid att komma till honom nu medan han fortfarande lever känns ovärdigt. Däremot så är han så illa däran nu att det är tveksamt om jag hinner även om jag tar först...

När denna blogg var ny så var jag alltid noggrann med att inte skriva om mig själv och mitt liv utan istället fokusera på sådant som berör alla. Det var en fantastisk idé men jag har med tiden insett att det begränsar mitt skrivande och att det troligtvis är den främsta orsaken till att bloggen uppdaterats så sällan detta år och föregående. Jag har redan skrivit om vikten av att då och då bryta mönster och det är precis vad jag ämnar göra nu. Jag skulle kunna skriva om dumma lagar och saker jag tycker är fel i samhället, men det gör redan andra så bra. Jag skulle kunna föra sofistikerade resonemang kring värderingar och hur man bör bygga sina åsikter kring dem, men dikteringshumöret vill inte riktigt infinna sig. Jag skulle kunna ägna flera timmar åt att komponera ihop en kärnfull text om vad som verkligen är viktigt, men jag använder hellre den tiden åt att faktiskt uppleva det. Så jag kämpar emot känslan av att min vardag inte intresserar utomstående och inleder detta inlägg med int...