Fortsätt till huvudinnehåll

Uppvaknande

Det jag tänker berätta nu har berättats förut men ingenting har förändrats. Vi lever våra liv i en känsla av att aldrig riktigt närvara fullt ut och det är väl egentligen det essentiella i budskapet från profeter såsom Buddha och Jesus, filmer såsom The Matrix och Fight Club; att vi måste ändra vår syn på tillvaron, vakna upp?

Vad vi ägnar alldeles för lite tankeverksamhet åt är vad vi i själva verket är ute efter, vad meningen med vår tillvaro är. Vi går omkring och oroar oss över småsaker när den hårda sanningen är att vi lika gärna skulle kunna förlora allt det vi håller kärt vilken sekund som helst. Till vilken nytta? Stackars liten. Du missade tåget. Såja, upp med hakan. Din flickvän har gjort slut med dig. Jag skulle kunna bry mig mer! Du har kvar din syn- och talförmåga, kan le åt allt det vackra i naturen och kan fälla en tår över en fin dikt eller en romantisk scen i en film. Är inte det värt mer än vad du kan föreställa dig? Livet är ingen dans på rosor och tack fan för det.

Det som betyder mest för oss är sällan det vi från början önskade och därför är det så att då andra talar om nära-döden-upplevelser så talar jag om nära-livet-upplevelser. Smärta. Värme. Njutning. Har du sett din älskling i ögonen idag? I vårt töcken av inbillade måsten riktar vi lätt in oss på att göra morgondagen enklare för oss och glömmer därmed det viktigaste. Förstå att vi har världen framför våra fötter och att såväl till synes triviala som epokgörande beslut kan förändra våra liv för alltid.

Vad hindrar dig från att besöka platser du aldrig besökt förut, utforska än så länge outforskade skrymslen i relationer med andra människor, bryta vanor du inte har brytt dig om att bryta trots att de stör hela din tillvaro? Just det. Vanans makt är större än vi kanske vill erkänna för oss själva. Vore det inte för vanorna så skulle vi vara långt friare som människor. Så vad är denna underminerande kraft som ständigt håller oss på plats? Ett resultat av ett enfaldigt sinne, skulle jag vilja påstå. Så res på dig din odrägliga ursäkt för människa, inse allvaret i att du har ett liv att ta vara på och att du måste göra det nu.

Våga se världen med nya ögon och världen kommer att se dig. Om du dog imorgon, vad skulle du ångra? Svaret måste vara ingenting.

Kommentarer

Anonym sa…
Mycket bra skrivet, det här borde varrenda människa läsa.

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...