Den fria tanken

Vad ska man göra när man inte längre kan skilja mellan politiker och komiker? När man lever i ett samhälle där det anses vara viktigare att tjäna pengar än att göra det man verkligen brinner för? Där stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning, studenter tvingas leva på existensminimum och där det är lagligt att prata i mobiltelefon medan man kör bil men livstids fängelse om man lurar staten på pengar? Jag har inget bra svar på den frågan, men jag misstänker att en mer medveten kamp för det jag tror på skulle kunna vara ett steg i rätt riktning. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och tänka att det är en sympatisk och medmänsklig individ som reflekteras mot mig. Jag vill kunna hjälpa andra att leva ett bättre liv utan att förvänta mig något i gengäld, förutom att den jag hjälper i framtiden även hjälper andra. Jag vill kunna stå för mina åsikter även när jag umgås i grupp och jag vill kunna behandla andra människor med respekt även om de inte passar in i hur man enligt samhäl...

Fredag den 13. Just en snygg dag att göra comeback på. Det var åtskilliga månader sen jag skrev här sist och jag har inte tänkt på det särskilt mycket, mer än när någon nämner att de läst saker jag skrivit här. De gånger det har hänt har jag blivit glad, för det betyder att de som läst vad jag skrivit även har lagt det på minnet. Om två timmar börjar jag jobba. Igår skrev jag tenta i programkonstruktion och fördrev kvällen med att uppdatera IT-wikin, moderera forum på helgon.net, träna wushu och umgås med två nära vänner. När jag sedan kom hem vid tolvtiden på natten så satte jag mig och spelade the sims 2 ända tills solen gick upp (och drack ett par öl, varav den ena smakade förskräckligt och den andra är en av mina favoriter). Jag satt inte uppe hela natten med the sims för att jag verkligen ville utan jag gjorde det för att orka med natten som kommer, för att kunna sova bort hela dagen idag. Jag vaknade nämligen vid 4-tiden på eftermiddagen, efter 10 timmars sömn. Förhoppningsvis ko...

Min fjäril. Någon gång ska jag ta reda på vilka ni sex stjärnor är. För närvarande vet jag endast vad ni betyder för mig just nu.. Vilka människor jag förknippar er med (de blir fler och fler), vilka känslor ni förmedlar till mig och vilka ideal ni står för. Styrkan - som finns i alla individer (I jämförelse så står Orion för mig för den målmedvetna och uttryckta styrkan) Ödmjukheten - att inte förstora upp sig själv, förmågan till empati Skönheten - vackra ting och personer, att bry sig om sitt utseende Tillgivenheten - kärlek, hängivelse, beroende Individualismen - följa sin övertygelse, göra svåra val, självförtroende Passionen - nattens och eldens magi, kärlekens rus, lidandets verklighet Sådant som känns löjligt när man formulerar det i ord, men som är oerhört kraftfullt i verkliga livet helt enkelt. Tål att tänkas över om det verkligen är dessa sex det handlar om och kanske kommer en reviderad kungörelse inom kort, kanske vågar jag till och med nämna personerna och känslorn...

”SEX, kärlek, hat, berusning, frihet, anarki, lust, glädje, njutning, fantasi, våld, smärta, smak, stil och kultur kommer alltid att finnas i människor hjärtan.” - Markon Kristendom är fan inte hett i dagens samhälle. Jag håller med dig Andreas; kristna är missanpassade. Alla dessa skyldigheter och negativa känslor som följer kristendomen väger inte upp det bekväma i att tro sig ha hittat svar på alla svåra frågor i en så kallad helig bok. Att jag inte tror på skapelseberättelsen gör inte det hela bättre... Jag kommer aldrig att glömma den där livets ord-tanten som hävdade att andlighet genom meditation, kampsport och natur är dåligt oavsett sammanhang, som jag pratade med en kväll i Uppsala. Jag skulle tro att hon hade sagt detsamma om andlighet genom relationer med medmänniskor, sex och musik också. Jag tror på känslor. Jag vill uppmuntra konstruktivitet. Jag förkastar därmed kristendomen, som i min uppfattning är oförenlig med dessa två. Ledsen om du som kristen råkar läsa detta... ...

Ibland kommer tankarna spontant. Ikväll var en sån tidpunkt, och resultatet är att jag skriver här igen, för första gången på länge. Jag fick från en obekant tjej på helgon frågan vad mänskligheten har gett mig som har fått mig att vilja ge blod och svaret kom automatiskt, utan att jag hade tänkt igenom det särskilt mycket tidigare. Mänskligheten har gett mig allt jag har. Till och med min existens kan jag tacka mänskligheten för. Utan människor inga föräldrar, utan föräldrar inget jag. Jag trivs med att tänka att jag istället för att tacka någon gud för allt som är bra och anklaga honom för det som är dåligt kan tacka alternativt anklaga en greppbar enhet såsom mig själv eller om man så vill, mänskligheten. Allt blir mycket ...fridfullare... om man försöker undvika vi och dem-tänkande, om man försöker se sig själv som en del av helheten. Kanske är det därför som jag vill göra saker som att ge blod, för att det går i linje med någon slags önskedröm om att alla skulle kunna leva i harmo...

Vi använder oss mer av kroppsspråk än vi är medvetna om (mellan 50 och 70 % av vår kommunikation är icke-verbal). Det är svårt att uppfatta något som berör en utan att det syns på ens kroppsspråk och att kommunicera med andra människor blir radikalt annorlunda om man har tillgång till varandras kroppsspråk jämfört med om man inte har det. Bland annat så kan man medvetet säga saker utan att behöva uttrycka det med ord och det blir svårare att obemärkt ljuga eller göra sig till. Om vi möter en man på gatan en mörk kväll så kan vi utan att konversera med vederbörande relativt snabbt skaffa oss en bild av dennes avsikter. Om han går med bestämda steg rakt emot oss, med blicken låst, framåtlutad och med kroppen spänd samt håller på att ta av sig sin jacka så vet vi ögonblickligen att han är aggressiv. Om han istället går lugnt, ser sig omkring och ser allmänt avslappnad ut så kan vi vara lugna. Ytterligare ett fall av tydligt kroppsspråk är när densamme går med tunga steg med ögonen svagt u...

Vilka relationer mellan människor är socialt accepterade i dagens samhälle? De kulturella normerna har ändrats så snabbt den senaste tiden att det knappast finns något entydigt svar på den frågan. För bara 100 år sedan var det här i vårt kalla norden i stort sett otänkbart att vara öppen med polyamorösa förhållanden och HBT. Det är knappast okänt för någon att det genom historien har förekommit kulturer där homosexualitet varit fullständigt accepterat (antika Grekland), där kvinnorna haft mer uppsatta positioner än männen (vissa folkstammar som levt isolerade i djungeln) och där polygami förekommit (arabländerna). Det intressanta i sammanhanget är att vi just nu går mot en helt ny samhällsform där jämställdhetsarbetet sätts framför bevarandet av traditioner.Vi har fått en öppen debatt om obegränsade relationers och öppna förhållandens vara eller icke vara med en generell inriktning åt en positiv inställning till det hela, även fast det heterosexuella monogama förhållandet fortfarande ä...