Hur får man tiden och energin att räcka till? Många är idag stressade för att de inte hinner med allt de borde göra - en negativ trend med konsekvensen att allt fler går in i väggen eller lever i en vardag präglad av dåligt samvete.
Egentligen så är problematiken okomplicerad. Om man bara lät bli att tänka i termer som borde, är skyldig och måste och istället tänkte på vad man vill göra så skulle man slippa mycket ångest. Visst måste man planera för framtiden men generellt sett så är det viktigare att man även lär sig att leva i nuet. Om man har insett att man skulle må bättre av att träna oftare så bör man övertyga sig själv om att det är vad man vill göra istället för att se det som något jobbigt som man egentligen borde göra, men inte orkar med.
När man ska göra ett val, vilket som helst, så lönar det sig ofta att börja med att ställa sig frågan "Kommer jag att ångra mig efteråt?". Om svaret, när man tänkt över de olika tänkbara konsekvenserna, blir nej så är det antagligen rätt sak att göra och om det inte blir det så kan man stryka det från listan över saker att göra. Det är inte alltid fel att skjuta upp saker och ting heller, tvärtom mot vad många verkar tycka och tro, det viktigaste är ju trots allt att man mår bra och att ens sätt att leva inte på ett signifikant vis försämrar livskvaliteten för andra. Om man däremot känner sig manad att "vara duktig" och göra något långt i förväg så tycker jag såklart att man ska göra det.
Vi har mycket krav på oss idag, samtidigt som vi antagligen har det lättare än den äldre generationen på många punkter. För 30 år sedan så hade man mer läxor i skolan, arbetsförhållanden på jobben var sämre och kommunikationerna mer ineffektiva - idag har vi krav på att vara tillgängliga, aktiva och medvetna om vårt utseende, samtidigt som förväntningarna på att lyckas i arbetslivet är lika höga som då. Stackars människor som ju från början är gjorda för ett liv i naturen där de största bekymren är hur man ska få mat, tak över huvudet och en kärlekspartner... Informationsflödet förvandlar oss alla till sniglar med salt på (vi dör!).
Egentligen så är problematiken okomplicerad. Om man bara lät bli att tänka i termer som borde, är skyldig och måste och istället tänkte på vad man vill göra så skulle man slippa mycket ångest. Visst måste man planera för framtiden men generellt sett så är det viktigare att man även lär sig att leva i nuet. Om man har insett att man skulle må bättre av att träna oftare så bör man övertyga sig själv om att det är vad man vill göra istället för att se det som något jobbigt som man egentligen borde göra, men inte orkar med.
När man ska göra ett val, vilket som helst, så lönar det sig ofta att börja med att ställa sig frågan "Kommer jag att ångra mig efteråt?". Om svaret, när man tänkt över de olika tänkbara konsekvenserna, blir nej så är det antagligen rätt sak att göra och om det inte blir det så kan man stryka det från listan över saker att göra. Det är inte alltid fel att skjuta upp saker och ting heller, tvärtom mot vad många verkar tycka och tro, det viktigaste är ju trots allt att man mår bra och att ens sätt att leva inte på ett signifikant vis försämrar livskvaliteten för andra. Om man däremot känner sig manad att "vara duktig" och göra något långt i förväg så tycker jag såklart att man ska göra det.
Vi har mycket krav på oss idag, samtidigt som vi antagligen har det lättare än den äldre generationen på många punkter. För 30 år sedan så hade man mer läxor i skolan, arbetsförhållanden på jobben var sämre och kommunikationerna mer ineffektiva - idag har vi krav på att vara tillgängliga, aktiva och medvetna om vårt utseende, samtidigt som förväntningarna på att lyckas i arbetslivet är lika höga som då. Stackars människor som ju från början är gjorda för ett liv i naturen där de största bekymren är hur man ska få mat, tak över huvudet och en kärlekspartner... Informationsflödet förvandlar oss alla till sniglar med salt på (vi dör!).
Kommentarer
Jag kan se en viss pararell med det vi pratade om igår, det där om att jag inte ORKADE hoppa in i duschen. Skulle kanske ha intalat mig själv vid i ett tidigare stadium att jag faktiskt innerst inne ville duscha, att jag visste att det skulle bli skönt i slutändan (vilket det var, självfallet). ;)