Så länge som vi fortfarande styrs av förnuft, estetik eller moral så kommer vi aldrig att vara helt fria.Vi har alla en bild av hur verkligheten ser ut. De allra flesta av oss tar för givet att saker och ting följer logiska mönster; det vill säga att solen går upp varje morgon, att ett äpple faller till marken om vi släpper det, att vi får åtminstone en sexa om vi slår en tärning tillräckligt många gånger, och så vidare... men alla dessa är empiriska påståenden som enbart bygger på erfarenheter och därmed kan visa sig vara falska.
Om man gör ett falskt antagande och sedan drar logiska slutsatser utifrån det antagandet så kommer man i de flesta fall att komma fram till resultat som är sanna. Om vi till exempel gör antagandet att gräs alltid är grönt så är en logisk följd att gräset utanför huset vi är i just nu är grönt, vilket det ju mycket väl kan vara. På samma sätt luras vi hela tiden till att inbilla oss samband som inte finns. Vidskeplighet brukar det kallas. Vår intuition säger oss att eftersom vi inte kan förklara hur vår existens kan vara möjlig så måste den ha orsakats av något större än oss själva, till exempel en gud. På samma sätt får vi för oss att en krossad spegel kan medföra otur. Problemet är att båda resonemangen är inkonsekventa och i grunden ologiska.
Frågan är då: Är det överhuvudtaget relevant? Det finns egentligen ingen anledning till att ens världsbild ska bygga på logiska regler från Aristoteles - man kan lika gärna hålla för öronen, skrika och må minst lika bra för det. Det är just detta som många gör, bildligt talat, när något blir alltför djupt och komplicerat. Vad är det som hindrar en från att intala sig att det inte kommer dröja länge innan solen slutar gå upp på morgonen eller att äpplen snart inte längre kommer att falla till marken när vi släpper dem? Vanor och normer. Det är nämligen enbart en fråga om hur höga krav man har på sanningsbegreppet.
Med samma resonemang kan vi konstatera att det inte alls är orimligt att vi är en spegelbild av en annan värld eller att drömmarna vi har på natten egentligen är precis lika verkliga som det som vi uppfattar som verklighet.
Ps. Bild av min klasskompis Axel Tryblom, klicka på den för att förstora.
Kommentarer