Hur vet vi att något existerar? Finns det något vi kan vara helt säkra på överhuvudtaget?
Cogito, ergo sum. "Jag tänker alltså finns jag" (René Descartes, Frankrike 16**). Tanken att vi existerar genom vårt eget medvetande faller sig ganska naturligt tycker jag men egentligen så kan allt lika gärna vara minnen och drömmar från en tid som inte finns längre. Även om det vore så så skulle det dock krävas någon form av existens för att uppleva dessa minnen, så tesen är svår att argumentera emot...
Ett vanligt sätt att definiera existens är att utgå från att vi själva existerar och att det vi kan förnimma med hjälp av våra sinnen även det existerar. Våra sinnen är dock inte fulländade och kan visa en falsk bild av verkligheten jämfört med hur vi förväntas se den. Till exempel så hänger mycket på hur vår hjärna tolkar intrycken vi får, så egentligen kan vi aldrig vara helt säkra på att något vi både ser, känner, hör samt känner smak och lukt av (eller uppfattar med något annat sinne, t ex balanssinnet) faktiskt existerar. Det existerar dock i vår idévärld, vår fantasi och det är ju en existens i sig.
Att allt skulle styras av orsak och verkan är ett annat intressant påstående. Ett föremål utan liv styrs av kausalitet men under vissa förutsättningar kan man vara säker på att vi människor inte nödvändigtvis gör det. Om vi utgår från att ingenting är helt förutbestämt så har vi som människor alltid ett val och man kan därför inte alltid på förhand avgöra vad som kommer bli konsekvensen av en given handling.
Denna utgångspunkt är dock inte alldeles självklar. Hur vi gör våra val påverkas ju uteslutande av vår personlighet som i sin tur har formats under den tid vi har levt. Om vi antar att det som format vår personlighet är förutsett så kommer även våra val att vara gjorda på förhand. Som de säger i "the matrix": You've already made your choice. Now you just have to understand it. Den bittra sanningen är att vi antagligen inte kommer att få veta hur det ligger till någonsin.
Vad meningen med livet är tycker jag dock att det finns ett enkelt, om än lite luddigt, svar på. "Lär som om du skulle leva för evigt, lev som om du skulle dö imorgon." Mahatma Gandhi. Man ska göra det bästa av sin situation helt enkelt, njuta så mycket som möjligt av den tid man har. Leva i nuet men samtidigt inte försaka sina möjligheter till en dräglig tillvaro även i framtiden.
Cogito, ergo sum. "Jag tänker alltså finns jag" (René Descartes, Frankrike 16**). Tanken att vi existerar genom vårt eget medvetande faller sig ganska naturligt tycker jag men egentligen så kan allt lika gärna vara minnen och drömmar från en tid som inte finns längre. Även om det vore så så skulle det dock krävas någon form av existens för att uppleva dessa minnen, så tesen är svår att argumentera emot...
Ett vanligt sätt att definiera existens är att utgå från att vi själva existerar och att det vi kan förnimma med hjälp av våra sinnen även det existerar. Våra sinnen är dock inte fulländade och kan visa en falsk bild av verkligheten jämfört med hur vi förväntas se den. Till exempel så hänger mycket på hur vår hjärna tolkar intrycken vi får, så egentligen kan vi aldrig vara helt säkra på att något vi både ser, känner, hör samt känner smak och lukt av (eller uppfattar med något annat sinne, t ex balanssinnet) faktiskt existerar. Det existerar dock i vår idévärld, vår fantasi och det är ju en existens i sig.
Att allt skulle styras av orsak och verkan är ett annat intressant påstående. Ett föremål utan liv styrs av kausalitet men under vissa förutsättningar kan man vara säker på att vi människor inte nödvändigtvis gör det. Om vi utgår från att ingenting är helt förutbestämt så har vi som människor alltid ett val och man kan därför inte alltid på förhand avgöra vad som kommer bli konsekvensen av en given handling.
Denna utgångspunkt är dock inte alldeles självklar. Hur vi gör våra val påverkas ju uteslutande av vår personlighet som i sin tur har formats under den tid vi har levt. Om vi antar att det som format vår personlighet är förutsett så kommer även våra val att vara gjorda på förhand. Som de säger i "the matrix": You've already made your choice. Now you just have to understand it. Den bittra sanningen är att vi antagligen inte kommer att få veta hur det ligger till någonsin.
Vad meningen med livet är tycker jag dock att det finns ett enkelt, om än lite luddigt, svar på. "Lär som om du skulle leva för evigt, lev som om du skulle dö imorgon." Mahatma Gandhi. Man ska göra det bästa av sin situation helt enkelt, njuta så mycket som möjligt av den tid man har. Leva i nuet men samtidigt inte försaka sina möjligheter till en dräglig tillvaro även i framtiden.
Kommentarer