Fortsätt till huvudinnehåll

Sex

Sluta läsa nu om du inte vill veta något om mina mörkare sidor eller om min sexualitet. Jag kommer inte att avslöja mycket, men jag ser det som en vänlig gest att utfärda en varning.

Idag är sex något prestigefullt, framförallt hos killar. Ju fler man har haft sex med desto häftigare är man, generellt sätt. Tragiskt. Själv har jag gjort det med åtta olika personer men vad spelar det egentligen för roll? Vi målar upp en bild av att sex är varje killes högsta önskan när det i själva verket är så att jag uppskattar att bli överraskad av en kyss långt mycket mer än vad jag uppskattar sex. För mig så innebär sex även prestationsångest, och det tror jag inte att jag är ensam om. Jag vill att tjejen ska komma, helst mer än en gång, och jag vill kunna hålla på i åtminstone en timme. Det ska även vara såpass spännande att man inte tröttnar efter 10 min.

Tjejer lider av en annan sida av myntet. De har precis lika inrutade roller såväl i sängkammaren som utanför. En norm om att man som tjej ska ligga och ta emot som jag är helt emot, samt ett fenomen som säger att om man som tjej ligger med flera olika killar så är hon en slampa, hora, lösaktig slyna eller whatever. Onödigt och hemskt är vad det är. Slyna är dessutom ett fint ord, den feminina formen av slyngel som kort sagt betyder olydig, ouppfostrad. Smaka på det... slyna. Varför måste ett sådant ord bli så missbrukat?

Varför kan inte sex bara få komma naturligt utan krav och utan ideal om hur det ska gå till? Ibland är sex alldeles underbart, men då är det ofta just att man hittar varandra istället för att man fokuserar på själva upphetsningen och njutningen. Och så har vi det här med fetisher. Som det ser ut idag så är det i de flestas ögon skamligt att ha en fetish, oberoende av vilken det rör sig om. Det är inte "normalt" och alltså inte okej.

Själv är jag varken koprofag, pedofil eller fatadmirer men jag tycker ändå inte att man ska tala illa om de som är det. Det jag känner dragning till är sådant som går att klumpa ihop till bdsm, det vill säga kinky saker som att binda, dominera, förnedra, utdela smärta, osv. Det är en av de vanligaste avvikande sexuella preferenserna och därmed hyfsat accepterat idag, men det är långt kvar till att man ska våga skriva om det på det här viset utan att riskera att folk ska rynka på näsan åt det. Tragiskt även det.

Och så har vi HBT-frågan. Bisexualitet är något som de flesta tjejer pratar öppet om numera, men få killar. Homosexualitet och transvetism är däremot fortfarande tabu och ett populärt ämne att skämta om. Varför i helvete kan man inte låta bli att skratta när någon drar ett skämt om bögar, som det så ofta heter? Det här är uppenbart och ingenting nytt men min poäng är att man borde ta sig en tankeställare om vad man som individ kan göra för att förändra bilden av sexualiteten som finns idag. Om en kille tänder på tanken att hångla med en annan kille så låt honom göra det, det är väl inget monumentalt fel i det?

Fri kärlek.

Kommentarer

Anonym sa…
Shut uuuuuuuup. Du e bara ute efter pussy.

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...