Fortsätt till huvudinnehåll

Ödet

Är allt man gör och allt som händer förutsagt redan från början eller har man faktiskt möjlighet att göra val helt utifrån sin fria vilja? Vad man tror beror på hur strikt man definierar en "fri vilja" och om man tror på någon övernaturlig makt eller inte.

När man fattar ett beslut eller utför en handling så gör man ju det utifrån sina tidigare erfarenheter och sitt genetiska arv, som i sin tur är bestämt av tidigare händelser, som i sin tur beror på ytterligare faktorer, o.s.v. Om man ser det på det sättet så kan man ganska så snabbt konstatera att det inte existerar någon valmöjlighet. Vi kanske upplever det som att vi gör ett val men i själva verket så var det redan från början bestämt vad vi skulle göra och det enda vi gör är att förstå varför vi gör just det valet.


Ett alternativt synsätt är att vi inte alls uteslutande styrs och formas av vårt arv och vår uppväxt utan att det finns något mer, en själ som har en alldeles egen vilja baserad på något som inte är av denna världen eller en gåva från Gud, om man så vill, men det är inte ett synsätt som tilltalar mig. Jag finner mig utan större problem i att när det kommer till kritan faktiskt inte ha möjlighet att påverka någonting så länge som jag upplever det som att jag har den möjligheten och kan njuta av det som händer.


Hela det här resonemanget är hämtat direkt från Matrix-filmerna men likväl är det intressant, enligt mig. Det går även att spinna vidare på ämnet för att diskutera rättsfrågor och utformningen av olika religioner men det spar vi till en annan gång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...