Hur pass viktigt är det egentligen att ha en plats som man kan kalla för sitt hem? Jag har skilda föräldrar och har sen jag var fyra år gammal flyttat mellan deras hus och bott ungefär lika mycket hos båda. Under tiden jag var tillsammans med Carro så bodde jag dessutom mer hos hennes föräldrar (som också var skilda) än hos mina egna, så jag hade fyra hem och kände mig som en gäst i samtliga. Det intressanta är att jag inte såg det som ett problem utan snarare tvärtom – det gav mycket frihet och medförde få nackdelar. Jag kunde i princip komma och gå som jag ville och slapp rapportera hem varje kväll som jag var ute sent.
Att släpa på träningskläder, skolböcker och annat är jag van vid sedan länge och det kräver egentligen inte mycket planering för att lyckas organisera det på ett bra sätt. Inte heller känns det särskilt betungande att inte veta var man kommer att sova om två dagar, även fast mina föräldrar vill veta när jag är hemma eftersom de måste planera mat och liknande detaljer.
Jag skulle kunna tänka mig att vara hemlös. Om man bara hade tillräckligt med pengar för att kunna bo på hotell varje kväll eller liknande så skulle det vara bekvämt och man skulle inte behöva känna sig som en börda (som man gör när man bor hemma hos andra). Det största problemet blir väl var man ska förvara sina prylar men utöver det så ser jag inte något fel med en sådan livsstil. Jag skulle inte bli stressad av det och det skulle inte nödvändigtvis behöva frånta mig gemenskapen och nöjet i att umgås med folk.
Kanske har jag ett substitut för hemmet eftersom ingen jag pratat med känner likadant som jag gör, eller så är det helt enkelt så att jag inte har samma behov av det som många andra. Tänkbara fasta punkter i mitt liv är istället skolan, träningen, vännerna och familjen. Att behöva en särskilt plats där man hör hemma finns inte i min värld.
Att släpa på träningskläder, skolböcker och annat är jag van vid sedan länge och det kräver egentligen inte mycket planering för att lyckas organisera det på ett bra sätt. Inte heller känns det särskilt betungande att inte veta var man kommer att sova om två dagar, även fast mina föräldrar vill veta när jag är hemma eftersom de måste planera mat och liknande detaljer.
Jag skulle kunna tänka mig att vara hemlös. Om man bara hade tillräckligt med pengar för att kunna bo på hotell varje kväll eller liknande så skulle det vara bekvämt och man skulle inte behöva känna sig som en börda (som man gör när man bor hemma hos andra). Det största problemet blir väl var man ska förvara sina prylar men utöver det så ser jag inte något fel med en sådan livsstil. Jag skulle inte bli stressad av det och det skulle inte nödvändigtvis behöva frånta mig gemenskapen och nöjet i att umgås med folk.
Kanske har jag ett substitut för hemmet eftersom ingen jag pratat med känner likadant som jag gör, eller så är det helt enkelt så att jag inte har samma behov av det som många andra. Tänkbara fasta punkter i mitt liv är istället skolan, träningen, vännerna och familjen. Att behöva en särskilt plats där man hör hemma finns inte i min värld.
Kommentarer