För att man ska kunna göra något med känsla så måste man ha erfarenhet, inlevelse och närvaro. En förutsättning för att kunna få det är att man har lust eller med ett annat ord: Motivation.
Oavsett om det rör sig om en konstnär som målar en tavla, en artist som uppträder på en scen eller en karateutövare som demonstrerar en kata så får det inte ske med rutin. När man väl har lärt sig något så måste man också förstå det för att kunna förmedla det till andra – man kan träna i många år och därmed skaffa sig en oerhörd erfarenhet men utan inlevelse och närvaro så kommer den inte att kunna komma till sin rätt.
Vad betyder det då att ha inlevelse och närvaro? Man skulle kunna säga att det är samma sak som att hitta en balans mellan fantasi och fokus, samtidigt som man lämnar halvhjärtade prestationer bakom sig helt och hållet. En tillämpning är hur man bör tänka när man tränar karate. I grundtekniksträningen är det lätt att man koncentrerar sig för mycket på att göra rätt och därmed glömmer bort att tänka sig en motståndare och lägga energi i varje teknik. Träningen blir fadd och i det närmaste meningslös. Med en tänkt motståndare kommer teknikerna att bli mer realistiska i sitt utförande, särskilt om man samtidigt strävar efter att göra varje teknik bättre än den förra.
En annan aspekt av känsla är våra emotioner, dvs. tillstånd som rädsla, vrede och sorg. Förmedlingen av sådana känslor kan ske på olika sätt, ofta genom fysiska uttryck, som att man drar sig undan, skriker, gråter eller skrattar, men även genom direkt kommunikation och konst. Om känslan uppfattas tillräckligt starkt så är det ofta enkelt att förmedla den till andra, men om vi inte kan identifiera den eller om den är så stark att den helt tar över så blir det svårare. I strävan att göra saker med känsla så kan det dock vara bra att försöka lyssna till den naturliga lusten att uttrycka sig istället för att på ett konstlat sätt tvinga fram en inlevelse som egentligen inte finns där.
Närvaro är fokus, att inte låta tankarna vandra bort från utmaningen man ställs inför. Det handlar om att tänka på nuet och inte vad som hände för fem sekunder sen eller vad man borde ha gjort för en vecka sen. Det handlar också om att inte ge upp utan fortsätta kämpa tills det inte längre går, och fortsätta lite till även efter att man tycker sig ha nått det stadiet. Man ska inte tillåta sig att distraheras samtidigt som man ska ha uppmärksamhet på omgivningen.
Känsla i sin renaste form är harmoni och perfektion.
Oavsett om det rör sig om en konstnär som målar en tavla, en artist som uppträder på en scen eller en karateutövare som demonstrerar en kata så får det inte ske med rutin. När man väl har lärt sig något så måste man också förstå det för att kunna förmedla det till andra – man kan träna i många år och därmed skaffa sig en oerhörd erfarenhet men utan inlevelse och närvaro så kommer den inte att kunna komma till sin rätt.
Vad betyder det då att ha inlevelse och närvaro? Man skulle kunna säga att det är samma sak som att hitta en balans mellan fantasi och fokus, samtidigt som man lämnar halvhjärtade prestationer bakom sig helt och hållet. En tillämpning är hur man bör tänka när man tränar karate. I grundtekniksträningen är det lätt att man koncentrerar sig för mycket på att göra rätt och därmed glömmer bort att tänka sig en motståndare och lägga energi i varje teknik. Träningen blir fadd och i det närmaste meningslös. Med en tänkt motståndare kommer teknikerna att bli mer realistiska i sitt utförande, särskilt om man samtidigt strävar efter att göra varje teknik bättre än den förra.
En annan aspekt av känsla är våra emotioner, dvs. tillstånd som rädsla, vrede och sorg. Förmedlingen av sådana känslor kan ske på olika sätt, ofta genom fysiska uttryck, som att man drar sig undan, skriker, gråter eller skrattar, men även genom direkt kommunikation och konst. Om känslan uppfattas tillräckligt starkt så är det ofta enkelt att förmedla den till andra, men om vi inte kan identifiera den eller om den är så stark att den helt tar över så blir det svårare. I strävan att göra saker med känsla så kan det dock vara bra att försöka lyssna till den naturliga lusten att uttrycka sig istället för att på ett konstlat sätt tvinga fram en inlevelse som egentligen inte finns där.
Närvaro är fokus, att inte låta tankarna vandra bort från utmaningen man ställs inför. Det handlar om att tänka på nuet och inte vad som hände för fem sekunder sen eller vad man borde ha gjort för en vecka sen. Det handlar också om att inte ge upp utan fortsätta kämpa tills det inte längre går, och fortsätta lite till även efter att man tycker sig ha nått det stadiet. Man ska inte tillåta sig att distraheras samtidigt som man ska ha uppmärksamhet på omgivningen.
Känsla i sin renaste form är harmoni och perfektion.
Kommentarer