Varför finns det krig? Min spontana tanke är att krig ofta rättfärdigas genom att man tror sig skipa rättvisa eller försvara sig, men den mest grundläggande orsaken måste ändå vara att man gör det för egen vinning eller att man inte upplever det som att man har något val. Hellre dö i strid än bli skjuten i ryggen av sin officer och om man dessutom är uppväxt med föreställningen att de man krigar mot är ondskefulla så faller det sig nog naturligt att hata dem. De hotar ju att förstöra ens liv.
När vi ändå är inne på krig så kan vi även ta upp pacifism. Här i Sverige är det för det mesta lätt att vara pacifist tack vare vår neutralitet och i enlighet med Kants imperativ så är det även rätt att vara det, eftersom om alla var pacifister så skulle det inte finnas något våld och det skulle mänskligheten (troligtvis) tjäna på. I praktiken är det dock inte lika enkelt. Genom att vara pacifist så kan du utsätta dig själv för andras våld – ta bara förintelsen under andra världskriget som exempel. Den hade inte slutat förrän den var helt genomförd om ingen hade gjort aktivt motstånd genom att bruka våld, ibland är det ytterst nödvändigt att försvara sig.
Vi kan också ta ner problemet på en personlig nivå – det är inte ovanligt att folk är osams och ofta beror det på man tävlar om uppmärksamhet och prestige. Vi kan hata en människa bara för att han eller hon får uppskattning av andra. Vore det inte vettigare att acceptera att man är olika, att alla har brister, och försöka närma sig varandra istället? Att ha en vän ger fler fördelar än att ha en fiende, det säger sig självt.
Ondska är något som få identifierar sig med innan man tar upp konkreta exempel - ingen kallar sig själv för ondskefull men skadeglädje, irritation och egoism omger oss hela tiden. Vi skrattar åt dem som råkar ut för obehagliga upplevelser för att slippa tänka på att samma sak skulle kunna hända oss, i trafiken beter man sig som en idiot tack vare att man är anonym och inte behöver ta konsekvenserna av sitt beteende och när man känner sig orättvist behandlad så framstår hämnden plötsligt som något fullständigt moraliskt.
En definition på ondska är att det är viljan att orsaka lidande och göra det som är etiskt fel, motsatsen till godhet. Inom psykologin är ondska ett omdiskuterat begrepp tack vare ordets negativa laddning och en vanlig, tilltalande uppfattning är att det bara finns ondskefulla handlingar och inte ondskefulla personer. Varför man begår en ondskefull handling kan variera men att det oftast handlar om bristande självförtroende och självkännedom anser jag vara en rimlig förklaring.
Att handla mot bättre vetande kan innebära att en person som menar väl begår en ondskefull handling. Den rättspsykiatriska vården är ett exempel på hur samhället har uppmärksammat detta – om man inte är vid sina sinnens fulla bruk så kan man inte heller stå till svars för sina handlingar. Samtidigt så måste det kännas jobbigt för brottsoffret som ju lär vilja ha någon form av upprättelse. Rättvisa och ondska går hand i hand.
För vad är egentligen rättvist? I Sverige anpassas straffet för ett brott som begåtts inte enbart efter hur allvarligt brottet varit utan även efter vilka egenskaper som kan tillskrivas förbrytaren. Om man har mycket pengar och kör för fort så får man till exempel högre böter än om man tjänar lite, vilket kan tyckas vara rättvist ur ett perspektiv (det ska svida lika mycket) och orättvist ur ett annat (de har begått samma brott och borde därför få samma straff).
Jag hävdar inte att jag sitter inne med alla svar utan min poäng är snarare att det nästan alltid finns minst två sidor av varje mynt. Vi är kanske inte så jävla oskyldiga när allting kommer ikring.
När vi ändå är inne på krig så kan vi även ta upp pacifism. Här i Sverige är det för det mesta lätt att vara pacifist tack vare vår neutralitet och i enlighet med Kants imperativ så är det även rätt att vara det, eftersom om alla var pacifister så skulle det inte finnas något våld och det skulle mänskligheten (troligtvis) tjäna på. I praktiken är det dock inte lika enkelt. Genom att vara pacifist så kan du utsätta dig själv för andras våld – ta bara förintelsen under andra världskriget som exempel. Den hade inte slutat förrän den var helt genomförd om ingen hade gjort aktivt motstånd genom att bruka våld, ibland är det ytterst nödvändigt att försvara sig.
Vi kan också ta ner problemet på en personlig nivå – det är inte ovanligt att folk är osams och ofta beror det på man tävlar om uppmärksamhet och prestige. Vi kan hata en människa bara för att han eller hon får uppskattning av andra. Vore det inte vettigare att acceptera att man är olika, att alla har brister, och försöka närma sig varandra istället? Att ha en vän ger fler fördelar än att ha en fiende, det säger sig självt.
Ondska är något som få identifierar sig med innan man tar upp konkreta exempel - ingen kallar sig själv för ondskefull men skadeglädje, irritation och egoism omger oss hela tiden. Vi skrattar åt dem som råkar ut för obehagliga upplevelser för att slippa tänka på att samma sak skulle kunna hända oss, i trafiken beter man sig som en idiot tack vare att man är anonym och inte behöver ta konsekvenserna av sitt beteende och när man känner sig orättvist behandlad så framstår hämnden plötsligt som något fullständigt moraliskt.
En definition på ondska är att det är viljan att orsaka lidande och göra det som är etiskt fel, motsatsen till godhet. Inom psykologin är ondska ett omdiskuterat begrepp tack vare ordets negativa laddning och en vanlig, tilltalande uppfattning är att det bara finns ondskefulla handlingar och inte ondskefulla personer. Varför man begår en ondskefull handling kan variera men att det oftast handlar om bristande självförtroende och självkännedom anser jag vara en rimlig förklaring.
Att handla mot bättre vetande kan innebära att en person som menar väl begår en ondskefull handling. Den rättspsykiatriska vården är ett exempel på hur samhället har uppmärksammat detta – om man inte är vid sina sinnens fulla bruk så kan man inte heller stå till svars för sina handlingar. Samtidigt så måste det kännas jobbigt för brottsoffret som ju lär vilja ha någon form av upprättelse. Rättvisa och ondska går hand i hand.
För vad är egentligen rättvist? I Sverige anpassas straffet för ett brott som begåtts inte enbart efter hur allvarligt brottet varit utan även efter vilka egenskaper som kan tillskrivas förbrytaren. Om man har mycket pengar och kör för fort så får man till exempel högre böter än om man tjänar lite, vilket kan tyckas vara rättvist ur ett perspektiv (det ska svida lika mycket) och orättvist ur ett annat (de har begått samma brott och borde därför få samma straff).
Jag hävdar inte att jag sitter inne med alla svar utan min poäng är snarare att det nästan alltid finns minst två sidor av varje mynt. Vi är kanske inte så jävla oskyldiga när allting kommer ikring.
Kommentarer