Fortsätt till huvudinnehåll

Mänskliga rättigheter

Alla människor är inte lika mycket värda. Jag är värd mer än en knarkare som våldtagit sina barn och lever på samhället. Och kungen är värd mer än mig.

"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap." Denna kvarleva från kristendomen och andra världskriget är absurd, det är önsketänkande och inte verklighet. Till att börja med så finns det fortfarande barnarbete och livegna bönder, även fast slavarbetet som vi känner igen det från sydstaterna i stort sett har försvunnit. Det finns heller inget som säger att alla människor är förnuftiga och har känsla för samvete. Ta psykiska sjukdomar som exempel, som kan orsaka apati eller total avsaknad av empati. Hur pass förnuftig är en apatisk människa?

Inte heller tycker jag att det är uteslutande positivt att sträva efter dessa ideal, eftersom det är en något för positiv människosyn för att den ska vara realistisk i något sammanhang. Jag menar inte att man ska underskatta värdet av rättssäkerhet, arbete mot diskriminering eller ett samhälle fritt från förtryck och tortyr men att påstå att alla människor är lika mycket värda är samma sak som att helt ta bort betydelsen av ordet människovärde. Vårt värde borde bestämmas utifrån våra handlingar på så sätt att en självuppoffrande och framgångsrik person värderas högre än en självisk och misslyckad sådan.


Att yttra sig om fascistiska tankar har varit tabu ända sedan andra världskriget men just nu börjar trenden vända. I böcker kan man läsa om hur den tyska civilbefolkningen led under krigets sluttamp och att ingen officiell ursäkt eller kompensation har getts, vilket är precis vad som utlämnats i våra historieböcker än så länge. På samma sätt har dagens generation uppfostrats med ord som demokrati och lika rättigheter ringande i öronen som ett mantra.


Om vi väljer att titta på djuren och hur de lever så är det ett ytterst fascistiskt system, djungelns lag helt enkelt - den bäst anpassade överlever. Mänskligheten har helt och hållet frångått det systemet och vi hotas nu (föga överraskande) av utrotning tack vare bland annat klimatfrågan. Kanske var nazisternas idéer inte fullständigt idiotiska, utan bara en utopi som aldrig fick fäste i våra medvetanden? Inte för att jag skulle hävda att en ras är bättre än en annan, men som det är nu så måste något vara fundamentalt fel med tanke på riktningen på dagens utveckling av samhället.


Å ena sidan så är det bra att vi hjälper u-länder att komma på fötter och sluta kriga men vad som kommer att hända är att den globala konsumtionen av olja, kol och andra naturresurser kommer att öka i takt med att folk vill ha det bekvämare, vilket på sikt kommer att medföra ytterligare försämring av miljön och brist på resurser. Det värsta av allt är att de skyldiga inte kommer att ta den hårdaste smällen.

Kommentarer

dracodormi sa…
Jag tycker att de flesta inlägg du skriver är smarta. Men detta resonemang förstår jag inte alls. Om man bedömer folk helt efter deras gärningar finns det ju ingen rum för förlåtelse alls. Och man tänker inte på alla de omständigheter som skapar de hemska människor som gör hemska handlingar. Nej alla människor är värda förståelse, förlåtelse, respekt och kärlek.
Emil Wall sa…
Det är bra att du inte håller inne med sådan här kritik. Det var flera månader sen du skrev det och det har gnagt i mitt bakhuvud ända sen dess, men jag tycker fortfarande det jag tycker.

Jag har svårt att argumentera ytterligare och ser heller ingen anledning att göra det, eftersom jag inte har orsak att ändra din syn på det hela.

Angående förlåtelse: En förutsättning för att man ska kunna förlåta någon är att man först skuldbelägger den personen. Skuld är något man riktar mot någon eller något för att bespara sig besväret att följa kedjan av händelser ända tillbaka till ursprunget (enligt min deterministiska syn på livet) och alltså något jag helst inte uttrycker öppet. Vad jag menar är att det aldrig är någons fel, eftersom alla styrs av yttre faktorer. Jag förstår om även detta känns främmande för dig...

Populära inlägg i den här bloggen

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun