Fortsätt till huvudinnehåll

Presuppositioner

I förrgår frågade jag en vän om hon likt mig alltid hade en melodi i huvudet och hon svarade till min stora förvåning nej. Det går inte en sekund utan att en melodi av något slag, etablerad eller improviserad, spelas upp i mitt inre. Jag undrar vad mer jag tar för givet hos andra trots att jag inte borde.

Månen till exempel. För mig är det en självklarhet att veta när det är fullmåne oavsett om det är klart väder eller inte eftersom jag trots allt är lite vidskeplig och lätt får för mig att månen påverkar mitt liv i övrigt. Jag har inte tänkt på det så mycket, men jag kanske är hyfsat ensam om att inte riktigt kunna slita blicken från månen då jag är ute om kvällarna?

Sen så funderar jag även en del över det rent fysiska. Hur kommer det sig att månen går från hel till nedan för att sedan gå tillbaka? Jag vet ju att det är solens ljus som reflekteras mot månens yta men jag tycker ändå att det är lite underligt att det blir som det blir. Månen måste ju nästan gå parallelt med solen, men bara nästan för annars skulle det bli mån- och solförmörkelse varje månvarv. Sen så har vi det där med att det alltid är samma sida av månen som är vänd mot oss istället för att snurra runt egen axel, men det är väl liksom det andra en konsekvens av gravitationen, månen kanske är tyngre i den änden som vänds mot oss?

Brukar du ha en låt på huvudet samt titta mycket på månen? (kommentera)

Kommentarer

dracodormi sa…
Ja det gör jag. Alltid.
jag spelar musik i bilen på morgonen på väg till jobbet, den låten som spelas när jag stänger av stereon ligger ofta kvar i huvudet hela dagen, när jag sen sätter mej i bilen igen efter jobbet så blir jag alltid lika förvånad över att låten som går igång är exakt samma som jag sjungit på hela dagen..

Apropå månen så har jag ett starkt behov av att alltid peka och visa min omgivning vart månen är, som om de inte redan visste det..
Anonym sa…
Jag har inte alltid musik i mitt huvud men det händer, däremot tittar jag gärna på månen :)

Populära inlägg i den här bloggen

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun