Fortsätt till huvudinnehåll

Presuppositioner

I förrgår frågade jag en vän om hon likt mig alltid hade en melodi i huvudet och hon svarade till min stora förvåning nej. Det går inte en sekund utan att en melodi av något slag, etablerad eller improviserad, spelas upp i mitt inre. Jag undrar vad mer jag tar för givet hos andra trots att jag inte borde.

Månen till exempel. För mig är det en självklarhet att veta när det är fullmåne oavsett om det är klart väder eller inte eftersom jag trots allt är lite vidskeplig och lätt får för mig att månen påverkar mitt liv i övrigt. Jag har inte tänkt på det så mycket, men jag kanske är hyfsat ensam om att inte riktigt kunna slita blicken från månen då jag är ute om kvällarna?

Sen så funderar jag även en del över det rent fysiska. Hur kommer det sig att månen går från hel till nedan för att sedan gå tillbaka? Jag vet ju att det är solens ljus som reflekteras mot månens yta men jag tycker ändå att det är lite underligt att det blir som det blir. Månen måste ju nästan gå parallelt med solen, men bara nästan för annars skulle det bli mån- och solförmörkelse varje månvarv. Sen så har vi det där med att det alltid är samma sida av månen som är vänd mot oss istället för att snurra runt egen axel, men det är väl liksom det andra en konsekvens av gravitationen, månen kanske är tyngre i den änden som vänds mot oss?

Brukar du ha en låt på huvudet samt titta mycket på månen? (kommentera)

Kommentarer

dracodormi sa…
Ja det gör jag. Alltid.
jag spelar musik i bilen på morgonen på väg till jobbet, den låten som spelas när jag stänger av stereon ligger ofta kvar i huvudet hela dagen, när jag sen sätter mej i bilen igen efter jobbet så blir jag alltid lika förvånad över att låten som går igång är exakt samma som jag sjungit på hela dagen..

Apropå månen så har jag ett starkt behov av att alltid peka och visa min omgivning vart månen är, som om de inte redan visste det..
Anonym sa…
Jag har inte alltid musik i mitt huvud men det händer, däremot tittar jag gärna på månen :)

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

Pi day

Pi har ett oändligt antal decimaler, som inte uppvisar någon regelbundenhet. Det innebär att allt som kan uttryckas med tal ingår i någon del av denna oändliga sifferföljd. Alla DNA-sekvenser som någonsin existerat och någonsin kommer att existera. Namnen på alla du älskat eller kommer att älska. Alla möjliga berättelser som kan beskrivas i text. Allt går inte att beskriva med tal och pi är inte det enda transcendenta talet, men det finns ändå en viss charm att vi kan låta ett enda tecken symbolisera allt detta. Att det därtill representerar förhållandet mellan omkretsen och diametern i en cirkel, är intimt förbundet med de komplexa talen och ingår i flera matematiska formler utan uppenbar koppling till sitt geometriska ursprung tycker jag är fascinerande. Så enkelt och ändå så fullkomligt ofattbart. Precis som livet.