Fortsätt till huvudinnehåll

Harmoni

Hur hanterar du en motgång? Om du missat bussen eller kuggat på ett prov; sätter du dig ner och gråter, skriker rakt ut, blir apatisk eller ler du förnöjt och konstaterar att sånt är livet?

Vi skulle alla tjäna på ett mer harmoniskt sinne. Oavsett situation så lönar det sig att hålla huvudet kallt och blicka framåt, se möjligheterna istället för motgångarna. Ibland hjälper det att tänka på något som vanligtvis får en att må bra, ibland räcker det om man tar ett djupt andetag och tvingar fram ett leende.

Det finns alldeles för mycket mysigt i den här världen för att man ska behöva gå omkring och hata den.

Ta till exempel ljudet av vinden som viner runt husknuten när det är ruskigt väder utomhus, sprakandet av en brasa som ackompanjerar lågornas vackra dans, värmen från solen när man lägger sig på rygg på en äng i försommaren... För att inte tala om det som finns mellan oss människor - våra relationer är enligt mig bland det mest gudomliga som finns.

Min uppmaning till dig är att tänka på detta nästa gång du känner att humöret drar iväg i en oönskad riktning. Om det är riktigt fördjävligt så kan det bara bli bättre, eller hur?
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...
5 kommentarer
Läs mer

En förenklad matematik om livet och kärleken

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Här sitter jag och tar saker för givet

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun...
Skicka en kommentar
Läs mer