Fortsätt till huvudinnehåll

Monolog

Ja, jag ska kliva av tåget när jag är i Knivsta. Jag vet att jag sa att jag skulle av i Knivsta, men jag ändrade mig. Förlåt, men jag menade Stockholm.

Herr konduktör; har du tänkt på att när man gör någonting bra så måste man nästan väga upp det med något dåligt? Du tror att det är kväll när det i själva verket är morgon vilket får dig att göra något som du annars inte skulle ha gjort - du kanske städar eller tränar. Det som händer sen är dock inte lika självklart förnuftigt, eftersom rökning och alkohol är dåligt för kroppen.

Min tunga har frusit fast i marken så kan du sluta stirra på mig sådär? Jag vill ju bara ta dig hårt bakifrån, inget illa menat. Du vet... Det har att göra med den där blomman som alltid slog ut just när man inte tittade på den, för att sedan flyga iväg. Swoosch. Min farmor sa alltid att när blommor slår ut så är det dags att slå ut tänder. Har din farmor någonsin sagt något liknande herr konduktör? Du behöver inte svara - jag vet redan svaret eftersom jag har tjuvlyssnat på er. Du borde ha tackat ja när hon erbjöd sig att suga på dina tår.

Det återkommer vet du. Världen, maten, flickorna, affärerna... Allting kommer tillbaka. Du kanske tror att du sitter och tittar på stjärnorna när du i själva verket handlar de där jävla cigaretterna och ölburkarna på den lokala ica-butiken, med ständig träningsverk i magen. Du får inte tro att jag sitter här och försöker lura dig, det är inte det som är tanken. Jag vill bara kliva av i Stockholm för att sen få komma hem till min björn och krama honom.

Om du någonsin hade gått på sidan av marken så hade du kanske förstått men nu får du nöja dig med att jag faktiskt har betalat. Det var ju det som var din uppgift från början, att ge och att ta. Titta bort när rosen flyger iväg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kärlek

Jag har funderat en del på kärlek i avseendet tvåsamhet den senaste tiden. Hur kommer det sig att så många lever i monogama förhållanden (endast två personer) och vad är det som är drivkraften bakom att hålla ihop? Dessutom så har jag funderat en del på varför man blir kär överhuvudtaget och vad det i själva verket innebär att vara det. Klassiska tonårsbekymmer med andra ord. Något som är intressant att nämna i sammanhanget är behovet av gemenskap, som antagligen är större än vad vi ofta inbillar oss. Att vara tillsammans med någon innebär ju att man känner en stark tillhörighet till varandra och frågan är om inte den starkaste gemenskapen går att finna just mellan två människor som är kära i varandra, som anser sig höra ihop såpass mycket att de väljer att tillbringa livet tillsammans. Kanske är just gemenskapsfaktorn en av de viktigaste orsakerna till att de flesta kärleksförhållanden består av två personer och inte fler. Sen så spelar samhällets normer givetvis en stor roll också, v...

Tallrikarna från Ikea

Jag vill vara den vars namn står på billiga tallrikar från Ikea som ingen tycker är särskilt fina men som sålts i hundra miljoner exemplar. Mitt namn ska stå där och ge bekräftelse på att jag åtminstone är värd 15 kr (på grund av defekt, ordinarie pris 25 kr). Jag vill ge världen rena vita linjer att förhålla sig till när allt annat känns tungt och ohanterligt. De ska vara tåliga och flexibla. En blank rund yta att spegla sig i och tänka “Det kanske inte är så illa ändå”. Jag vill att mitt namn sprids över alla världens hav, i lådor från Kina och Polen lastade i containrar. Först då är jag på riktigt en Designer, en sån där som lyckats. För hur ska jag annars kunna motivera min existens? Två studenter har blivit kära och delar nu på sin första måltid tillsammans. Självklart var det dem jag tänkte på när jag designade tallriken, de skulle inte klara sig utan mig. Den är så billig att den lämnades kvar av någon som flyttat från korridoren för länge sen. Försök någon gång att äta...